Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Textil- och beklädnadsindustri, av G. Sellergren - Garntillverkning - Spånadsämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GARNTILLVERKNING. SPÅNADSÄMNEN.
389
går ända till 30 å 35 kg pr kvmm av tvärskärningen och förlängningen före avslitning
till 2 a 3 x/2 %. Bomull är sålunda ett mycket starkt textilämne, blott obetydligt
svagare än vår starkaste vegetabiliska fiber, linet.
Bomullsfibern är ett encelligt fröhår av cylindrisk form (a, fig. 451), som vid
torkningen tillplattas (&). Cellens väggar bestå av ren cellulosa, innerst en mittkanal (lumen)
för cellsafterna, ytterst en tunn vaxartad hinna (kuticula), vars yttre beskaffenhet
bestämmer fiberns glans. Denna hinna förstöres vid behandling med natronlut samt vid
god blekning. Vid torkning antager fibern en karakteristisk, skruvliknande form (c),
uppkommen genom ojämn krympning. Cellväggarna hava nämligen en ojämn
tjocklek, enär cellsafterna genomströmma cellens inre i skruvformiga banor, såsom antydes
vid d, fig. 451. Askhalten är i medeltal 1.4, hos blekt fiber dock blott 0.1 %. Bomull
angripes kraftigt av syror, men är
motståndskraftig mot alkalier och kokande vatten, även
vid högt tryck.
Är 1844 upptäckte en kattuntryckare i
Lancashire, John Mercer, att bomullsfibern
vid behandling med natronlut krymper c:a
25 % i längd, sväller ut och får rund
tvärsektion, förlorar ytterhinnan samt blir mera
genomskinlig och låter bättre färga sig. Men
först 1895 uppfann Thomas & Prevost
metoden att bibringa bomullsgarn och vävnader
en silkesliknande glans, därigenom att dessa
under torkningen efter behandlingen med
luten utsättas för en sträckning, så att
desamma erhålla sin ursprungliga längd. Vid
denna metod, som kallas mercerisering,
användes kall natronlut, 20-procentig vid 10° C.
Metoden fordrar god bomull. Enligt Deisslers uppfinning ökas glansen genom
vävnadens pressning mellan varma valsar under högt tryck. Mercerisering ökar varans
värde mellan 20 och 100 %.
Huvudplats för den amerikanska bomullshandeln är New Orleans, för den
europeiska Liverpool. Världsproduktionen av bomull uppgick året 1925—1926 till 27.8 mill.
balar eller 21 % mera än skörden 1924—1925. Härav kom 16.5 mill. balar på
Förenta staterna, den största skörd hittills därstädes. Sverige importerade år 1925 19.7
mill. kg bomull (varav från Förenta staterna 14.3 mill. kg.), till ett värde av 43 mill.
kronor. I. detta belopp ingår såväl okardad som kammad bomull.
Andra fröhår än bomull förekomma sällan i handeln. Ett undantag utgör »kapok>>,
som erhålles från vissa Bombax-arter på Java, Ceylon, Filippinerna, Västindien och
Centralamerika. Denna fiber användes huvudsakligen till stoppningsmaterial men
även till inspinning i garn tillsammans med sämre bomull. De i vårt land
förekommande fröhåren (Salix, Populus, Eriophorum m. fl.) kunna på grund av sin sprödhet och
ringa styrka ej bearbetas till garn och vävnader.
Lin. Detta vårt värdefullaste, vegetabiliska textilämne utgöres av bastfibrerna
av linplantan (Linum usitatissimum), en ettårig, till fam. Gruinales hörande planta, en
av de äldsta kulturväxterna i Orienten. I gamla egyptiska gravar (3000 år f. Kr.) har
Fig. 451. Bomullsfiber, 400 ggr förstorad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
