Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Textil- och beklädnadsindustri, av G. Sellergren - Garntillverkning - Spånadsämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
TEXTIL- OCH BEKLÄDNADSINDUSTRI.
Fig. 459. Silke.
Äkta silke, fig. 459, a, erhålles från flera arter silkesspinnare, benämnda efter den växt,
av vars blad de livnära sig. Förutom den redan omtalade mullbärsspinnaren må anföras
ek-, Ailanthus-, Scorzonera-spinnaren m. fl., alla spinnande förstklassigt silke. Vidare
förekommer exotiskt (vilt) silke, t. ex. från Tussah-spinnaren, vars hemland är
Ostin-dien. Detta silke är grövre än det äkta (fig. 459, 6); kokongerna hava en ljusbrun färg,
äro svåra att avhaspla, och den enkla kokongtråden är ganska ojämn, visande täta, mörka
längdstrimmor. Försöken att odla silke i Sverige hava ej utfallit gynnsamt. Visserligen
producerades på 1700-talet ganska mycket silke, huvudsakligen i Skåne, och år 1845
funnos 18 sidenväverier i Sverige, vilka med ett undantag numera äro nedlagda. Det
år 1830 stiftade »Sällskapet för befrämjande av inhemsk silkesodling», bland vars
medlemmar funnos Berzelius, Sven Nilsson m. fl. och som hade dåvarande kronprinsessan
Josefina till beskyddarinna, producerade aldrig mer än 10 å 12 kg silke pr år, sista åren
av sin tillvaro (det upplöstes 1898) blott
2 å 3 kg.
Silkeslarven, som under sin 30 dagars
tillvaro förtär en otrolig mängd blad, börjar
efter 26 dagar inspinna sig i en hylsa,
ko-kong, i vilken han förpuppas. Ur ett par
spinnsäckar i sitt inre frampressar larven
2 fina trådar samtidigt genom ett par
spinnvårtor vid munnen, varje tråd sålunda
bestående av ett 50-tal ytterst fina, med
varandra fast förenade trådar (fibriller). Efter
puppans dödande genom stark värme eller
ånga sorteras kokongerna efter färg,
storlek och hårdhet. Av puppan genombitna
eller genom avsöndringar färgade kokonger,
ävensom dubbelkokonger samt det yttersta
lösa höljet bildar avfall, vilket bearbetas
till garn enligt särskild metod (Schapysilke). Kokongtrådens längd uppgår ända till
3 000 m, varav dock blott c:a 600 m är av bästa kvalitet. Det av larven producerade
silket består av 54 % fibroin, 20 % limämne, 25 % äggvita och 1 % fett, vax och
harts. Fibroinet utgör en kemisk förening av kol, syre, väte och kväve. Den renade,
av fibroin bestående, enkla kokongtråden är rund och jämntjock (fig. 459, d) samt äger
stor glans, elasticitet och styrka, den sistnämnda 45 å 50 kg pr kvmm. Rent silke har en
hos andra textilämnen ej förekommande egenskap, nämligen den att vid sammantryck
-ning avgiva ett frasande eller gnisslande ljud, »Griff», »Craquant». Denna egenskap kan
borttagas genom ljumma oljeemulsioner. Silke förhåller sig till syror och alkalier på
samma sätt som ull. Det blekes med svavelgas eller svavelsyrlighet.
Kokongerna avhasplas sålunda, att de ämnen, som sammanhålla trådarna, lösas
i varmt vatten (80—90° C), varefter 8—20 kokongtrådar vid avrullningen förenas till
en enda tråd. Det sålunda erhållna råsilket är strävt, hårt och glanslöst. Man kokar
det därför en eller två gånger i såpvatten, varvid halv- eller helkokt silke erhålles.
Upp-hasplingen sker i en tät glaslåda med inledd ånga för hastig torkning. Man beräknar
1 kg råsilke ur 7—9 kg torra kokonger. Det färdigbehandlade silket sträckes slutligen
i maskiner, varigenom glansen höjes.
Spunnet silke förekommer i handeln såsom organsin- eller varpsilke, tvinnat, 2- eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
