Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Textil- och beklädnadsindustri, av G. Sellergren - Garntillverkning - Spinning. Spinnmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GARNTILLVERKNING. SPINNING. SPINNMASKINER.
401
Fig. 463. Arkwrights spinnmaskin.
en vävare i Blackburn, en spinnmaskin för periodisk spinning på spindlar utan bobiner,
försedd med en flyttbar krampa, rörlig på en vagn ocb avsedd att fasthålla och sträcka
kardbanden under snodden, varigenom garnet blev jämnare och starkare. Denna maskin,
som efter uppfinnarens dotter kallades »spinning Jenny», ändrades 1772 av Coniah
Wood sålunda, att spindlarna anordnades på den rörliga vagnen och
klämapparaten för kardbanden var stillastående under snodden. Detta blev urtypen för den
numera mycket använda s. k. selfaktorn (självspinnaren). Hargreaves, som själv
endast skördade otack för sin uppfinning, dog i armod på arbetshuset i Nottingham.
Nästa steg framåt inom spinningstekniken tog Richard Arkwright, vilken 1769
erhöll patent på en ny spinnmaskin. Fråga kan dock uppstå, huruvida Arkwrights
uppfinning enligt våra dagars
åskådningssätt var patenterbar,
enär den utgjorde en enkel
kombination eller sammanställning
av Pauls ovannämnda
sträckvalsar med den långt förut uppfunna,
inom linspinningen denna tid
allmänt använda vingspindeln,
såsom av fig. 463 framgår. För
erhållande av jämn pålindning
voro de vertikalt anordnade
bo-binerna anbragta på ett upp och
ned rörligt bord. Denna första
kontinuerligt arbetande
spinnmaskin drevs med vattenkraft
och erhöll härav benämningen
»watermaskin» samt utgör
grundtypen för den ännu i bruk varande
trostelstolen. Arkwright, vilken
liksom Hargreaves till en
början utsattes för förföljelser från
arbetarnas sida, vann dock snart stor framgång samt efterlämnade vid sin död (1792)
en betydande förmögenhet.
Det dröjde ej länge förrän en ny kombination infördes inom spinningstekniken.
År 1775 begagnade sig Samuel Crompton av Pauls sträckvalsverk och Hargreaves’
eller rättare Woods spindelvagn med svagt lutande spindlar utan bobiner för
periodisk spinning och härigenom uppkom den s. k. mulstolen, till en början driven med
mulåsnor, såsom namnet antyder.
Sedan man sålunda efter många fruktlösa försök lyckats bygga praktiskt
användbara spinnmaskiner, började man ägna sig åt förbättrandet av de enskilda delarna dels
för erhållande av en jämnare garnprodukt, dels för ökande av maskinernas
produktionsförmåga och dels slutligen i ändamål att göra dem så vitt möjligt självverkande samt
härigenom spara arbetskraft. Spinning på maskin erbjuder många ännu ej lösta
problem, men detta oaktat finner man bland nuvarande typer av självverkande
spinnmaskiner mera invecklade mekanismer än hos någon annan arbetsmaskin. Särskilt är
detta fallet med mulstolen i dess nuvarande form, selfaktorn (fig. 464), resultatet av
amerikanaren Brewsters och engelsmännen Roberts’ och James Smiths uppfinningar på
26—270536 Uppfinningarnas bok., IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
