Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Textil- och beklädnadsindustri, av G. Sellergren - Tillverkning av vävnader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLVERKNING AV VÄVNADER. MEKANISKA VÄVSTOLAR.
431
med en kring densamma lindad lina eller kedja med motvikt. En redan tidigt av
Schön-herr införd anordning blev grundläggande för en hel serie uppfinningar. Den består
i ett bromsband, vars spänning bestämmes genom en på en vinkelhävstång sittande
vikt samt av en liten rulle, som ligger an mot varpen och reglerar bromsbandets
spänning efter garnbommens avtagande diameter.
Varpen måste vidare, förutom rörelsen vid skälets bildande, förmedlad genom
sträckbommen &15 även hava en rörelse i sin längdriktning för frammatning i samma
mån vävnaden färdigbildas. För detta ändamål betjänar man sig av matarverk eller
regulatorer, vilka efter verkningssättet kunna indelas i positiva och negativa. De förra
kringvrida väv- eller sandbommen för varje skyttelslag en konstant vinkel, svarande
mot tjockleken av en inslagstråd, sålunda oberoende av varpspänningens eller
varpmotståndets storlek. Upprullningsmotståndet minskas uppenbarligen genom
väftinslaget och beror även på andra förhållanden. En positiv vävbomsregulator är
vanligen anordnad med spärrhjul och spärrtänder i förbindelse med en av skedlagets armar
samt en serie kugghjul, verkande på den med rivjärnsbleck klädda sandbommen, mot
vilken vävbommen pressas för erhållande av rotationsrörelse. En negativ regulator
verkar direkt på sandbommen, t. ex. med spärr hjulsanordning, varvid
matningshastig-heten är föränderlig, svarande mot pålindningsmotståndet. Varpspänningen blir
konstant förmedelst en på tyget löpande’ känselrulle (Cromptons anordning). Positiv
regulatorrörelse användes vanligen vid engelska yllevävstolar (Hodgson, Knowles),
negativ vid tyska maskiner (Schönherr).
Skälbildningen avser att klyva varpen i enlighet med det avsedda mönstret, så
att varje inslagstråd får sitt rätta läge i förhållande till de densamma omslutande
varptrådarna. För detta ändamål äro samtliga varptrådar inredda uti vissa redskap, skaft
(ty. Schaft), bestående av solv, spända mellan två käppar. Varje solv har på mitten
ett »öga», igenom vilket varptråden är trädd. Alla varptrådar, som för en viss
inslagstråd skola höjas, äro inredda i samma skaft. Följaktligen fordrar en vävnad för sin
framètällning lika många skaft som antalet olika liggande varptrådar eller s. k.
förposttrådar i varpen. Skaften (srs2, fig. 495) höjas och sänkas vid handvävstolen genom
trampor. Varje nytt läge av inslagstråden fordrar ett nytt skaftläge, varav följer, att
antalet erforderliga trampor bestämmes av antalet olika liggande inslagstrådar eller
s. k. förposttrådar i väften. Tydligt är, att man med en trampa kan lyfta ett, två eller
flera skaft. En vävnad benämnes ofta efter det minsta antalet skaft (2-, 3-, 8-skaftad
etc.), som erfordras för dess tillverkning. I vanliga enkla vävstolar kan av
utrymmes-skäl ej större antal skaft och trampor (eller motsvarande mek. anordningar) anordnas
än 12 å 16 st. Visserligen kan utrymme åt skaften beredas genom en förlängning av
vävstolen, men anordningen för deras rörelser inkräktar på vävstolens bredd, som alltid
rättar sig efter vävnadens och som av ekonomiska skäl ej kan ökas utöver en viss gräns.
Vid mekaniska vävstolar användas, allt efter antalet erforderliga skaft, tre olika
anordningar för de senares rörelser, nämligen excentrar, skaftskivor och skaftmaskiner.
Antalet excentrar (e^, fig. 495), vilka under lämpliga vinklar äro fastsatta på samma
axel w2 och vilkas omkrets glider mot tryckrullar å hävstängerna motsvarar
antalet förposttrådar i väften och överstiger sällan 6 å 8 st. Skaftskivor äro bekvämare
att använda. De äro sammansatta av flera, till en rund skiva förenade sektorer, varje
sektor försedd med ett spår, vars form och läge bestämma skaftens rörelser. I det
sålunda bildade, sammanhängande spåret löper en rulle, som med hävstång överför
rörelsen till skaften. Skivan, som har lika många spårsektorer, som förposttrådarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
