- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / IX. Lanthushållning m. m. Trävaru-, textil- och beklädnadsindustri. Grafisk teknik /
443

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Textil- och beklädnadsindustri, av G. Sellergren - Tillverkning av vävnader

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TILLVERKNING AV VÄVNADER. MEKANISKA VÄVSTOLAR.

443

dels besparing av arbetspersonal. Under det att en kunnig vävare på handvävstol
producerar högst 0.6 a 0.7 meter bomullsvävnad av 90 cm:s bredd pr timme, kan en
maskinstol med 180 slag pr min. producera c:a 2.8 m av samma vara. Flera än 250 slag pr min.
för 90 cm:s vävbredd är ej att tillråda vid en maskinstol, såvida ej garnet är mycket
starkt, enär vid snabbare gång trådbristning så ofta inträder, att tidsförlusten genom
hopknytandet blir större än tidsvinsten. Visserligen finnas vävstolar med ända till 400
slag pr min., men denna hastighet är användbar blott under särskilda förhållanden.
Antalet skyttelslag är desto större, ju starkare varp- och inslagsgarnet är, ju mindre
varpbredden är, ju lättare skytteln är samt beror även på vävnadsmönstrets
beskaffenhet.

Enär största hindret för en ökning av produktionen består i de täta uppehållen för
skyttelspolarnas ombytande, sökte man till en början införa väftgarnet utan skyttel med
tillhjälp av ett i skälet infört, tångliknande verktyg, »gripare» (gripper), i ena änden
försedd med hakformiga käftar för trådens fattande. Enligt denna egendomliga
arbetsmetod, uppfunnen 1887 av Daniel Seaton, San Francisco, och införd av Hunt
Automatic Loom Co., komma väfttrådarna ej att ligga på vanligt sätt utan enligt fig. 506.
Senare (1900) förbättrades uppfinningen sålunda, att tången
försågs med gripanordning i båda ändar. Omedelbart före
varje väftinslag griper den bakre tången sin väfttråd och
drar den med sig genom varpen. En särskild mekanism
avklipper väfttråden till vävens dubbla bredd och lämnar
griparen den ena änden, som då införes enkel. Från andra
sidan tager griparen med sig en annan enkel väfttråd för
att efter återkomsten fatta den andra änden av den förra
väfttråden o. s. v., så att väfttrådarna ömsevis binda vid
båda kanter och bilda hållbara stader, oaktat de udda
väfttrådarna sticka fram vid ena kanten och de jämna vid den

andra (fig. 506). Vid båda sidor av vävstolen uppställas väftbobiner, vägande 1.5—2 kg.,
vilka kunna sammanknytas efter varandra och sålunda lämna en oavbruten tillförsel
av väftgarn. Varpens skälvinkel kan minskas på grund av griparens ringa höjd (c:a
13 mm mot skyttelns 30—70 mm), och skälet behöver omkastas blott för vartannat
inslag, varigenom varptrådarna väsentligt skonas. Seatonvävstolen arbetar med 160—
200 skott pr min. och tillgodogör ända till 90 procent av arbetstiden, vartill kommer
att väven blir mera felfri samt att en arbetare kan övervaka ett större antal
vävstolar. Andra vävstolar enligt detta system äro uppfunna av Gabler, Graf (Elberfeld)
m. fl. Griparna mötas i mitten av varpen, införande garn växelvis från ena och andra
sidan. Enligt Grafs anordning (1908) drivas griparna av en ändlös, under varpen spänd
rem. En viss olägenhet hos de enligt detta system tillverkade vävnaderna ligger i
eggarnas mindre hållbarhet. En med dessa besläktad vävstol har nyligen förts i
marknaden av Lucas Lamborn Loom Corp., New Yersey. Inga slag- eller stötrörelser
finnas, varför den arbetar tyst och jämnt.

Vävstolstyper med gripare hava dock ej fått fast fot inom industrien. De användas
dels för väfttrådar av begränsad längd, t. ex. tagel, eller av ett material, som ej
kan lindas på spolar, dels i allmänhet i stället för den vanliga skytteln. Seatons
gripareskyttel har huvudsakligen olägenheterna, att den ömtåliga mekanismen
fordrar fackmässig tillsyn, ändring av vävbredden är besvärlig att åstadkomma och
väftgarnet måste förstärkas genom klistring. Uppfinningen torde huvudsakligen hava

Fig. 506. Trådarnas lägen
enligt Seatons vävmetod.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:06:08 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/9/0455.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free