Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Textil- och beklädnadsindustri, av G. Sellergren - Trikå- och strumpgodstillverkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468
TEXTIL- OCH BEKLÄDNADSINDUSTRI.
TRIKÅ- OCH STRUMPGODSTILL VERKNING.
Fig. 531, 532. Maskornas bildande vid handstickning och
handvirkning (högra fig.).
Inledning. Det karakteristiska draget hos dessa vävnader ligger däruti, att de
bestå av trådslingor (maskor) så formade, att de ingripa uti eller omfatta varandra på
ett regelbundet sätt. En enda tråd är tillräcklig för framställning av en sådan vävnad,
men under det att enklaste slaget av varp- och inslagsvävnader eller flätade vävnader
kunna tillverkas utan några verktyg, blott genom händernas arbete, erfordrar
tillverkningen av en stickad vävnad åtminstone ett, om också enkelt verktyg, en rak eller
hak-formigt böjd nål, som genom egendomliga handrörelser formar öglorna och binder dem
med varandra. En naturlig följd härav var den, att denna arbetsmetod uppkom
jämförelsevis sent, antagligen i början av 1400-talet. Omkring 100 år senare finna vi
handstickning omtalad såsom en i hemmen mycket använd sysselsättning, till en början i
England, varifrån den hastigt spred sig till andra länder. Det dröjde även ända till
slutet av 1500-talet, innan en mekanisk anordning för strumpstickning, den s. k.
strump-stolen uppfanns.
Stickning är i själva verket
en betydligt mera
invecklad arbetsprocedur än
vävning, varför det ej kan
förvåna, att de flesta
mera betydande
uppfinningarna inom det förra
området datera sig från
senare tider, 1800-talet,
under det att
handvävstolen varit känd i den
dunkla forntiden. På
grund av de stickade
varornas stora elasticitet i
alla riktningar hava de fått en vidsträckt användning till beklädnadsartiklar, såsom
strumpor, tröjor, vantar, mössor m. m., samt genom sina hygieniska egenskaper
(poro-sitet m. m.) framför allt till underkläder.
Det ovan antydda tillverkningssättet, enligt vilket en enda tråd genom stickning
eller virkning (fig. 531, 532) bildar vävnaden därigenom, att tråden formas till maskor,
som ingripa i varandra, är det allmännaste, dels för alla de varor, som av gammalt gå
under benämningen »stickade» eller »^nmps£oZs»-fabrikat, dels ock för de allra flesta
virkade varor, som under namn av trikåvävnader erhållit mycket stor spridning i
världsmarknaden. Man skiljer emellan sådan vävnad, i vilken en enda, tvärs Över densamma
gående tråd bildar maskorna, och sådan, i vilken en eller flera rader längs vävnaden
löpande, parallella trådar, erinrande om varpen i en vanlig väv, genom sidoslingring
binda varandra. Trikåvävnad av det förra slaget benämnes på tyska »Kulierware», som
på vårt språk kan återgivas med inslagstrikå, varemot vävnader av det andra slaget,
»Kettenwaren», i det följande benämnas »varptrikå».
Vid vanlig handstickning användas minst två nålar, »stickorna» (fig. 531), den ena
för uppbärande av de redan färdigbildade maskorna, den andra för framställande av
nya. Skillnaden emellan arbetsförloppet vid stickning och virkning framgår vid en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
