Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Textil- och beklädnadsindustri, av G. Sellergren - Vävnaders appretering, blekning, färgning och tryckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄVNADERS APPRETERING.
501
Fig. 588. ITniversalruggmaskin.
De här beskrivna universalruggmaskinerna arbeta jämnare och snabbare samt
lämna en bättre produkt än äldre maskiner. Man inser lätt, att motstreckvalsarnas
verkan består uti att giva vävnaden ett velurartat utseende med upprättstående
hårändar, under det att streckvalsarna lägga alla hårändar i vävnadens
längdriktning. Tilläggas bör, att det ena systemets valsar kan frånkopplas, så att blott det andra
systemets arbeta. Därigenom att ruggningen sker åt båda hållen samtidigt, blir
dragspänningen i vävnaden ej ensidig, varigenom regleringsvalsar kunna undvaras och
varan kan omspänna nästan hela den stora cylindern samt frammatas med nära fyra
gånger större hastighet än den, som användes vid en vanlig dubbelruggmaskin med
kardtistelbeslag. Vid våtruggning användas kardbeslag av en ej rostande metall.
Ruggmaskiner med likstora
valsar men med olika
hastigheter tillverkas enligt
Mullers och Montforts
anordningar. Maskinerna
användas även för yllevaror,
som ruggas i fuktat
tillstånd, då nocken äro
tillverkade av mässing, förtent
ståltråd eller ej rostande
stål. Vid Mullers anordning
(fig. 588) drivas
ruggvalsar-na med ringformigt slutna
remmar, löpande jämsides
med varandra, en för varje
valsserie. Rörelsen utgår
från axeln a, överföres till
m och n (k, T), den ena
remmen för streck-(rugg-)
valsar, den andra för motstreck-(velur-)valsar; w och v äro frigående kugghjul på
huvudaxeln, g och r äro koniska remskivor för reglering av hastigheterna.
Vanligen följa härefter blekning, tvättning och torkning. Efter dessa arbeten,
vartill i många fall även komma färgning och tryckning, vidtager den egentliga
appreteringen, som i första rummet avser att genom stärkning giva vävnaden en viss
styvhet och glans eller i allmänhet ett behagligt utseende, som kan göra den mera
begärlig i marknaden. Den härvid använda stärkelsen, huvudsakligen av vete eller
potatis, stundom av ris, ångkokas till ett klister med 20—100 gånger så mycket vatten.
I vissa fall tillsättes vax, såpa eller borax samt för stark glans stearinsyra jämte 8—10
procent vitt vax. En stor mängd mineraliska appreturmedel förekomma, vilka
förtynga vävnaden samt giva en tillfällig, vid tvättning dock försvinnande täthet och
ett fastare utseende hos mera löst vävda tyger. Sådana ämnen äro kaolin, zinkvitt,
tungspat, talk, magnesia, gips, blysulfat m. fl. För bibringande av styvhet hos varan
försättes massan under kokningen med lim, gummi, dextrin, hartssåpa, dragant,
schel-lack m. m. Antiseptiska medel, såsom klorzink, klormagnesium, kopparvitriol,
salicyl-syra etc., tillsättas understundom för att förekomma appreturmedlens jäsning vid
fuktig lagring.
Tygets likformiga genomdränkning med den varma appreturmassan sker i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
