Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Textil- och beklädnadsindustri, av G. Sellergren - Vävnaders appretering, blekning, färgning och tryckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄVNADERS APPRETERING.
507
Matematiskt är förloppet följande. Betecknas den stora cylinderns hastighet med vx
och ruggvalsarnas hastighet med v2, så skulle, om tygets matningshastighet kallas v3, den
relativa hastigheten mellan ruggvalsar och tyg bliva vx—v2—v3, om alla rörelserna ske
åt samma håll. Denna hastighet bestämmer ruggvalsarnas inverkan på varan, d. v. s.
’ruggningsresultatet, vilket sålunda genom ändring av v2 och v3 kan ändras efter behov.
Om cylindern roterar i motsatt riktning mot ruggvalsarna, uppkommer en
hypo-cykloidrörelse, med vilken ruggvalsarnas rullningscirkel rullar på inre sidan av
cylinderns grundcirkel. De kurvor, som ruggvalsarnas nålspetsar beskriva, utgöras sålunda
antingen av vanliga eller förkortade eller förlängda hypocykloider (fig. 591 a, b, c),
allt efter förhållandet mellan hastigheterna vx och v2. Sålunda kan å tyget en rå
floryta bildas eller en slät ruggig yta uppkomma.
Jämnklippandet av hårändarna, överskärningen, skedde till en början med
handsaxar, liknande de vanliga vid fårklippning använda ullsaxarna. De första
maskinerna för detta ändamål efterbildade handarbetet. En modell till en sådan maskin,
uppfunnen av Kristofer Polhem, finnes i Tekniska högskolans samlingar i
Stockholm (fig. 592). Den för överskärning avsedda vävnaden passerade över en vals och
frammatades långsamt genom en utväxling, härunder hållen i spänt tillstånd med
tillhjälp av snören och motvikter. Klippningen av de från vävnaden utskjutande
hår
Fig. 591. Ruggvalsarnas arbetssätt.
ändarna skedde emellan en stillastående kniv, vars egg sträckte sig horisontalt över
vävnadens hela bredd, samt ett visst antal (enligt fig. 592 6 st.) kortare, upp och ned
gående knivar med snett inställda eggar, bildande med den underliggande, raka eggen
en vinkel av 8°. Dessa rörliga knivar, som höllos tryckta mot den undre genom fjädrar,
erhöllo rörelse från roterande skivor, försedda med bultar vid omkretsen, vilka verkade
på ett armsystem, så att alla korta knivar samtidigt höjdes och sänktes. Denna maskin
utgör visserligen ett synnerligen intressant prov på Polhems stora förmåga att lösa
mekaniska problem, men man inser lätt, att maskinens grundprincip, handarbetets
efterbildning, var oriktig. Den överskurna ytan blev mycket ojämn, och maskinen fick
ingen användning i praktiken. , Det periodiska arbetssättet måste utbytas mot ett
kontinuerligt, vilket resultat uppnåddes genom skärklingans fästande på omkretsen
av en cylinder, till en början enligt amerikanaren Swifts metod (1829) med
oscille-rande rörelse, därefter enligt den numera uteslutande brukliga metoden med roterande
cylinder, på omkretsen försedd med ett antal (6—8 st.) efter en skruvgänga med stark
stigning böjda stålknivar. Dessa knivar arbeta mot en stillastående kniv med eggen,
liksom vid Polhems maskin, parallell med valsens rotationsaxel. Hårändarna bringas
till upprättstående läge omedelbart framför den raka kniveggen genom vävnadens
spänning över ett skärbord med smal kant. Det vid överskärning uppkomna avfallet
(hår-ändarna) har användning dels för tillverkning av s. k. sammetstapeter, dels för
in-valkning i yllevävnader. Genom inläggning av schabloner emellan vävnaden och
skär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
