Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Textil- och beklädnadsindustri, av G. Sellergren - Vävnaders appretering, blekning, färgning och tryckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTIL- OCH BEKLÄDNADSINDUSTRI.
510
järn, har till uppgift att utplåna märkena efter vävskeden och i allmänhet utjämna
trådarnas mellanrum. Pressning och lystrering utföras i maskiner med två, tre eller flera
pressvalsar. Ju starkare glans som önskas, desto större tryck och desto flera valsar
böra användas. Varannan vals är av stål och kan inifrån uppvärmas. De mellanliggande
valsarna äro gjorda av hårt sammanpressat papper. De finaste sidenkvaliteterna
undergå endast kallpressning. Billigare sidentyger förses ofta med någon appreturmassa
(lösning av gummi arabicum, gummidragant, gelatin, socker och stundom öl och brännvin!),
som överföres till tyget av en i lösningen roterande, filtbeklädd vals, varjämte det
överflödiga av lösningen utpressas av en slät, överliggande vals. Därefter torkas tyget,
vanligen över varma cylindrar.
Blekning. De råa textilämnena innehålla åtskilliga föroreningar, som giva dem en
grå eller gul färg. De flesta äro dessutom hårda och spröda, varför de måste underkastas
flera reningsprocedurer för att få erforderlig mjukhet och elasticitet samt blekas för
att sedermera kunna bibringas en jämn och klar färg;, särskilt gäller detta för ull och
silke. Fibrerna renas genom tvättning och bykning före blekningen. De förra
behand-lingssätten hava till uppgift att avlägsna fett- och vaxartade föroreningar m. m., det
senare att förstöra naturfärgerna. Blekning företages sålunda ej blott med de bomulls-,
linne- eller yllevaror, som måste förekomma fullt vita i handeln, utan även såsom en
förberedelse till färgning och tryckning. Garner blekas blott i det fall, då de skola
användas till tråd för sömnad, brodering, virkning, stickning m. m., eller om de skola
färgas eller tjäna till inslag i färgade vävnader. Varptrådarnas appreturmassa, klister
och lim måste även borttagas före vävnadernas blekning och färgning.
Det äldsta förfaringssättet att bleka vävnader, ängs- eller solblekning, är så
gammalt, att man ej kunnat spåra dess ursprung. De äldsta historiska urkunder omnämna
detsamma. Långt senare lärde man sig att använda svavelsyrlighet eller röken av
brinnande svavel för blekning av yllevaror och siden samt mot slutet av 1700-talet Hor för
blekning av vegetabiliska fibrer.
De förklaringar av blekningens förlopp, som uppställts, gå i fråga om sol- och
klor-blekning ut på, att de färgade ämnena syrsättas. Vid klorblekning kan även färgen
förstöras genom klors direkta inverkan på färgämnet, och vid svavelsyrlighetens inverkan
uppstå nya, ofärgade föreningar. I de fall, då förstöringen av de färgade ämnena är en
oxidering, vid vilken sålunda syre är på ett eller annat sätt verksamt, kan det synas
märkvärdigt, att ren syrgas ej påskyndar blekningen, ej ens vid närvaro av fuktighet.
Detta kan dock förklaras. Genom Schönbeins upptäckt av ozon lärde man känna en
avart (allotropisk modifikation) av syre, vars egenskaper förklara blekningsförloppet.
Syret försättes under solljusets inflytande, vid närvaro av fuktighet och under andra
omständigheter, i ett särskilt tillstånd, i vilket det har förmåga att med stor begärlighet
ingå förening med andra kroppar. Syre i sådant tillstånd kallas ozon eller aktivt syre.
De ämnen, som färga de oblekta vävnaderna, höra till de mest syrsättliga, och det är
sålunda lätt begripligt, att de skola med lätthet förstöras av det aktiva syret. Samma
förklaringssätt kan även i många fall tillämpas på klorblekning och stundom till och
med då det blekande ämnet är svavelsyrlighet. Schönbein har visat, att svavelsyrlighet
kan, vid närvaro av vatten, föranleda ozonbildning. Genom inverkan av klor på vatten
uppstår klorväte, och syret från det sönderdelade vattnet avskiljer sig i form av ozon.
Dock kunna, såsom ovan nämnts, såväl klor som svavelsyrlighet verka därigenom, att
de omedelbart förena sig med de färgade ämnena, eller att kloren ersätter väte i
färg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
