- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / IX. Lanthushållning m. m. Trävaru-, textil- och beklädnadsindustri. Grafisk teknik /
512

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Textil- och beklädnadsindustri, av G. Sellergren - Vävnaders appretering, blekning, färgning och tryckning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

512

TEXTIL- OCH BEKLÄDNADSINDUSTRI.

kokning av kolofonium med soda eller kaustikt natron. Omedelbart på denna bykning
följer ytterligare en sådan med mindre soda och utan hartstvål. Härefter få vävstyckena
genomgå en sista tvättning och bliva då fullkomligt befriade från sina föroreningar av
fett, harts, smuts samt alla i vatten lösliga beståndsdelar. Det återstår nu att förstöra
färgämnena, vilka giva vävnaderna en svag, vanligen grågul färgton, och detta sker
genom blekning.

Denna utföres i allmänhet med klorkalk. Vätesuperoxid, som även föreslagits, har
hittills funnit mycket inskränkt användning på grund av sitt jämförelsevis höga pris.
Koncentrerad vätesuperoxid har dock på senare tider vunnit stor användning för
blekning av fibrer, såsom lin, bomull, konstsilke och ylle, även av pappersfibrer.
Vid 30-procentig lösning, vilken framställes på elektrisk väg samt är mycket ren och
hållbar, blir detta blekningssätt billigare än det äldre (med 3-procentig lösning),
vilket fordrade större kvantitet blekvätska. Vävnaderna löpa vid blekningen genom
en svag, klar klorkalklösning och få därpå ligga i hög några timmar, då luftens kolsyra
sönderdelar klorkalken, så att klor (eller underklorsyrlighet) utvecklas och inverkar.
Klorkalkens fullständiga sönderdelning sker sedan genom inverkan av mycket svag
saltsyra eller svavelsyra, vari vävnaderna nedläggas, innan de fullständigt tvättas
rena med vatten. Klorkalklösningens styrka avpassas efter vävnadens beskaffenhet.
Mycket fina tyger behandlas med lösningar, som äro så utspädda, att de knappast
hava någon smak, och vilkas egentliga vikt endast är I.0025. För grövre tyger användas
lösningar av I.025 eg. vikt och däröver. Skola tygerna ej tryckas eller färgas utan
förbliva vita, följer nu omedelbart en appretering, då de vanligtvis även blåas. Vid
sådant tyg bortfaller ofta svedningen, och ibland användes vid bykning endast sodalut
utan hartstvål.

En förenkling av ovanstående förfarande, som ju bland annat innefattar ej mindre
än tre bykningsprocedurer, består i användandet av natronlut i stället för kalk, soda
och hartstvål. För större anläggningar med kontinuerlig drift har av firman Mather &
Platt i Manchester införts en av elsassaren H. Koechlin uppfunnen anordning av
bykpannor, som möjliggöra en bättre och säkrare cirkulation av vätskan än de först
begagnade. Pannan består av en stor, vågrätt lagrad smidesjärn-cylinder, försedd med nödiga
ledningar för lut, vatten och ånga. På cylinderns botten ligger ett par skenor, på vilka
med bomullsväv noggrant packade vagnar inskjutas. Möjligheten att här åstadkomma
noggrann packning på vagnarna jämte natronlutens förmåga att mycket lätt
genomtränga vävnaden utgöra de väsentliga fördelarna vid själva bykningen, liksom
anordningen med skenor och vagnar inbesparar tid, arbete och värme. Matherpannorna äro
så byggda, att de vid bykningens början kunna lufttätt tillslutas. I övrigt sker arbetet
såsom förut är omtalat, s,å att luften utblåses, lut intappas, ånga påsläppes och luten
bringas i kraftig cirkulation. Även de följande arbetena, vattenspolning och blekning
med klorkalk, kunna utföras i samma kar. Sedan uttagas vagnarna, och vävstyckena
behandlas i svaga syrebad samt spolas med rent vatten.

Bleknipg av bomullsgarn är betydligt enklare. Om garnet skall hava mörk färg,
kokas det helt enkelt i vatten eller sodalösning. Skall det hava vit färg, sker kokningen
i bykpanna med sodalösning, med eller utan övertryck, under 6—12 timmar, varpå det
tvättas, blekes, spolas med vatten och behandlas med utspädd syra; därpå spolas det
slutligen grundligt med vatten och prepareras, i fall så erfordras, svagt med tvättblått
(ultramarinblått). Lös bomull behöver blott kokas i varmt vatten eller sodalösning.

Man finner av det anförda, att blekning i allmänhet föregås av en jämförelsevis

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:06:08 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/9/0524.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free