Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Textil- och beklädnadsindustri, av G. Sellergren - Vävnaders appretering, blekning, färgning och tryckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522
TEXTIL- OCH BEKLÄDNADSINDUSTRI.
styckvaror, är tvätt- och ljusäkta, den senare användes mest till tygtryckning. Mindre
lämpliga äro dessa färgämnen för ylle och silke.
d) Betfärger. Namnet »beta» leder sitt ursprung från en äldre åskådning, att
dessa ämnen verkade betande eller frätande på fibrer och därigenom gjorde dem
mottagliga för färgämnena. Betans betydelse anses dock ligga däruti, att den i förening
med ett betfärgämne i regel bildar en olöslig färgkropp, ett s. k. färglack. Betfärgernas
värde beror på detta lacks olöslighet i vatten och tvållösningar. Då betorna förena sig
med fibern, förbliva de antingen oförändrade eller undergå en sönderdelning, men i båda
fallen åstadkomma de en fällning av färgämnet på spånaden eller tyget, på samma sätt
som en fällning bildas, då de tillsättas en lösning av färgämnet. Denna förening av
färgämnet och betan eller blott den verkande beståndsdelen däri ingår därefter i sin tur
en mycket intim förening med fibern. Betorna, som antingen kunna hava oorganisk
eller organisk sammansättning, få ej skada färgämnet eller fibern och böra äga en
bestämd frändskap till dem båda.
Metall- eller basiska betor äro salter av lerjord, järnoxid, krom, tenn, koppar och
vismut. De vanligaste lerjordsbetorna äro alun, svavel-, salpeter- eller ättiksyrad
lerjord (rödbetning) och kloraluminium. Under benämningen sura betor plägar man
stundom sammanfatta en grupp ämnen, huvudsakligen garvämnen och fettsyror, som
användas att fästa färgämnen och betmedel på bomull, garvämnena även vid s. k.
viktförökning av siden. Därtill komma ytterligare de s. k. hjälpbetorna, såsom vinsten,
salpetersyra och natronlut.
Av organiska ämnen användas såsom färgbetor ostämne (kasein), äggvita (albumin),
gluten, lim, garvsyra, oljsyra och glycerin. Den inom färgeritekniken viktigaste
garvsyran är tannin eller galläpplegarvsyran, som förnämligast fås ur galläpplen genom
extra-hering med vatten, alkohol och eter. Tannin bildar en färglös eller gul- till brunaktig
massa av starkt sammandragande smak samt är tämligen lättlöslig i vatten och utspädd
sprit. I motsats till andra garvämnen är den mycket litet färgad och användes därför
vid rena, ljusare färger, under det att man för mörkare, mindre skarpa färger använder
billigare garvämnen, såsom sumak, kastanj eextrakt, kateku och gambir etc. Vid
användning av garvämnen, vilket mest ifrågakommer vid bomull, få varorna ligga kortare
eller längre tid i varma eller kalla garvämnelösningar, tills de äro mättade därav, innan
de behandlas i det bad, som innehåller metallbetorna. Av fettsyror är det endast
olje-syra, ricinoljesyra och turkiskt-rött-olja, som kommit till användning. Fettsyrornas
användbarhet i färgeriet beror dels på deras egenskap att med basiska betor (även
blyoxid, vid eosinfärger) bilda olösliga föreningar, dels på det förhållandet, att de av bomull
tämligen lätt upptagas ur alkaliska lösningar och därpå genom kemisk inverkan av
luften bliva olösliga.
Egendomligt är, att ett och samma betningsmedel med färgämnen frambringar
olika färgtoner på ylle, bomull och silke. Likaså frambringar även exempelvis olika
ler-j ordsbetor med samma färgämne olika färgtoner på tyget, så att alun ger en annan färg
än ättiksyrad lerjord, och den senare själv olika färger, allt efter som den användes
såsom neutralt eller basiskt salt. Vid betning av siden och vegetabiliska fibrer omvandlas
betsalterna till basiska salter genom tillsats av soda och dylikt, då metalloxiderna
tämligen lätt kunna utfällas på fibrerna. För sidenfärgning användas betfärgämnen på
nitrat- eller kromkloridbeta för framställning av vatten-, tvätt- och ljusäkta färger.
För färgning av bomull kommer främst alizarin på ler jordsbeta för framställning av
turkiskt rött, men även med alizarin på andra betor framställas värdefulla färgnyanser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
