- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / IX. Lanthushållning m. m. Trävaru-, textil- och beklädnadsindustri. Grafisk teknik /
525

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Textil- och beklädnadsindustri, av G. Sellergren - Vävnaders appretering, blekning, färgning och tryckning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

x VÄVNADERS FÄRGNING. FÄRGNINGENS UTFÖRANDE. 525

rubin. Färgning med indigokyp erfordrar stor erfarenhet, särskilt behandlingen med
jäsningskyp, som är utsatt för störande inflytelser.

Av det stora antal färgämnen, som erhållas ur mineralriket, användas endast några
få inom färgningsindustrien, där, såsom redan nämnts, tjärfärgerna alltmera uttränga
andra färger. De mineraliska färgämnena fästa sig i regel ej direkt på fibrerna, utan
det erfordras ganska vidlyftiga behandlingar härför. Fibrerna bliva därjämte ofta
hårda och spröda, och färgernas äkthet plägar i ena eller andra hänseendet lämna
åtskilligt övrigt att önska. Hithörande färgämnen äro kromgult, berlinerblått,
nan-kinggult, järnchamois, manganbrunt (äkta bister), samtliga med obetydlig användning
inom detta område.

Färgningens utförande. Så länge som tillverkningen av textilvaror bedrevs som
hantverk eller husslöjd, saknades förutsättningar för färgningens bedrivande i
industriell skala. Ännu finnas även på landsbygden talrika småfärgerier för tillgodoseende
av de lokala behoven, men i större industricentra, särskilt där spinnerier och väverier
finnas, bedrives även färgningen uti stora etablissemang, som fullt motsvara den moderna
teknikens krav.

Allt efter ändamålet verkställes färgningen antingen på de lösa fibrerna (bomull
och ull), å det halvspunna textilämnet (kardband, sträckband, kamband) eller å garn
och vävnader. Silke, linne och jute bruka mestadels färgas såsom garn, siden därjämte
dock även i stycke (såsom vävnad). Ylle och bomull torde mest färgas såsom vävnad,
enär detta, där det låter sig göra, är fördelaktigast, ty då erfordras mindre handarbete
och mindre mängd färgämne för samma färgstyrka, än om godset skulle färgas löst
eller i form av garn. Färgning av garn företages, då det är fråga om
åstadkommande av mönster i flera färger, samt vid halvylle och halvsiden. Lös bomull färgas
vanligen endast, då den skall spinnas med ull till halvylle.

Lösa fibrer pläga helt enkelt färgas uti en färgkittel, som upphettas över fri eld
eller med ånga. Sådana kittlar äro vanligen av koppar och hava halvsfärisk form med
en diameter av en till två m samt rymma 25—100 kg gods. I dessa fylles en lösning av
de till färgning eller betning erforderliga materialen, utgörande färgbadet (kypen), varpå
ullen eller bomullen nedlägges däri under flitig omröring. Samtidigt sker upphettning
till kokning, som efter behov vidmakthålles en halv till två timmar. Slutligen spolas
godset i kallt vatten, avvattnas på centrifug och torkas, varpå det föres till spinneriet.

Garn av alla slag hängas i fuktat tillstånd i färgkaren, som här vanligen äro
fyrkantiga samt förfärdigade av trä eller sten. Färgkaret innehåller lösningen av färg eller
beta, som genom ett ångrör uppvärmes efter behov och genom ett upptill anordnat rör
kan förses med kallt vatten. Garnet uppvindas på den över badet anbragta
»kavilir-stocken» (vridkaveln). Då garnet hänger i badet över käppar, sättas garnhärvorna i
rörelse för hand, på det att färgningen må bli möjligast likformig.

För färgning av vävnader användas nästan alltid maskinella anordningar, ty deras
likformiga rörelse i badet låter sig i stor skala svårligen verkställas för hand. De bringas
i badet antingen slätt utjämnade eller i hopvecklat tillstånd. På förra sättet förfares
ofta med bomullstyg i s. k. »jigger», vanligen två färgkar samarbetande, så att det ena
beskickas med vara, medan det andra arbetar. Vävnaden passerar över ett par i
färgbadet roterande valsar, stundom så anordnade, att vävnaden kan passera flera gånger
fram och tillbaka, varjämte färgen kan utpressas emellan ett extra par valsar, när
färgningen av tygstycket är avslutad. Yllevävnader färgas vanligen hopvecklade till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:06:08 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/9/0537.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free