Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Boktryckerikonsten, av Bertil Oldenburg - Tiden före boktryckerikonstens uppfinnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIL
BOKTRYCKERIKONSTEN.
Av redaktör Bertil Oldenburg.
Tiden före boktryckerikonstens uppfinnande.
Ursprunget till bokens form finner man i de under antiken använda vaxtavlorna,
vilka sammanfogades vid ena sidan med metallringar eller med läderremmar, dragna
genom bål i träet. »Bladen» i en dylik »bok» bestodo av trä, och den ena sidan var något
urholkad; i urholkningen anbringades svärtat vax, och det var givetvis i detta som skriften
utfördes. Det förekom både två och flera träskivor i en dylik codex, som benämningen
lydde; med två skivor kallades de diptycha, med tre triptycha. Att vaxtavlecodex
utgjort ett praktiskt och mångsidigt brukbart skrivmateriel finner man av dess vidsträckta
användning i antiken jämsides med papyrus- och pergamentrullen. Företrädesvis
begagnades vaxtavlecodexen till förande av räkenskaper, anteckningar o. dyl.; vid
utgrävningar i Pompeji har man funnit hela samlingar av affärshandlingar, såsom kvitton,
kontrakt o. dyl., tillhörande bankiren L. Cæcilius Jucundus. Även för privat
korrespondens användes de och försågos då i regel med ett snöre eller spänne, som tillslöts med
avsändarens sigill i vax eller lera. Under
tidigare perioder var vaxtavlecodexen helt enkel
och flärdlös till sitt utseende; fr. o. m. andra
århundradet e. Kr. blev det allmännare att
göra den till föremål för dekorativ behandling.
I all synnerhet var detta fallet med de romerska
konsulernas diptycha. Då nya konsuler
tillträdde sitt ämbete, vilket ju skedde varje år,
blev det bruk att kringsända meddelande härom
i form av diptycha, och utstyrseln blev undan
för undan allt pråligare för att markera
värdigheten hos ämbetets innehavare. Yttersidorna
av diptycha försågos med sniderier i elfenben,
föreställande än scener, än porträtt eller
inskriptioner. Formatet hos konsulernas diptycha var
i regel betydligt större än alla övriga. Även
Fig. 621. Konsnlardiptychon av elfenben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
