Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Boktryckerikonsten, av Bertil Oldenburg - Boktryckerikonstens förelöpare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKTRYCKERIKONSTENS FÖRELÖPARE.
571
då man omkring 250 år senare i Kinas grannland Korea uppfann konsten att gjuta
ordtecken i koppar för tryckningsändamål. Huruvida koreanerna känt till och endast vidare
utvecklat den kinesiska uppfinningen, och på vad sätt de framställt de för gjutningen
behövliga matriserna känner man emellertid icke närmare. I en år 1409 i Korea tryckt bok
läser man dock i slutordet ett uttalande av den regerande fursten T’ai Tseng, som ger
tillräckligt stöd för uppfattningen om Korea som en av boktryckerikonstens äldsta
hemorter. Fursten säger sig önska äga typer gjutna i koppar för att därmed trycka alla böcker,
som han kunde komma över, och sålunda göra deras innehåll allmänt bekant. Bekant är
även, att denne furste själv ställt penningarna till förfogande, utsett personer till planens
utförande och ur sin samling av kinesiska handskrifter ställt mönster till förfogande för
typernas framställning. Under loppet av få månader götos flera hundratusental typer,
och ett statligt tryckeri inrättades i Söul. Efterskriften från 1409 slutar: »Må typerna
träda i dagen i 10 000 band och utbredas till lika många generationer».
Med sannolikhet ha europeiska resenärer från Kina hemfört konsten att trycka
från trätavlor, vilket synes ha skett under 1000-talet. Helgonbilder och spelkort synas
vid denna tid ha varit särskilt efterfrågade bland folkets stora flertal. De hantverkare,
som utförde dylika — de kallades brevmålare eller formskärare — begagnade sig av
stämplar, skurna i trä. Sedermera, då folket intresserade sig för även andra slags bilder,
blevo motiven allt rikhaltigare och mångsidigare. Utom de förut nämnda helgonbilderna
och spelkorten skuros i trä framställningar ur borgarnas och böndernas liv, fabler,
legender och inträffade händelser. För denna stora, bokligt obildade folkets massa blevo
bildframställningarna snart ett formligt behov, ett medel att tillfredsställa fantasien
såväl i världslig som andlig riktning. Då bilderna försågos med någon kort text blevo
de så mycket mer hemlighetsfulla för de i läsning ej bevandrade åskådarna; de tryckta
bladen köptes därför ej sällan som medel mot sjukdom, fiendskap o. s. v. och buros
som amuletter.
Till träsnitt användes företrädesvis längdträ av päron- eller plommonträd. Stockarna
voro tämligen tjocka — man har dylika i behåll av 4 cm:s tjocklek — och i
sparsamhets-syfte begagnades de ofta på båda sidor. Tryckningen skedde sålunda, att man efter att
ha infärgat stocken och anbringat papperet därpå åstadkom den behövliga pressningen
med en läderboll. Härigenom erhöll papperet på baksidan en kraftig markering av trycket,
varför tryckningen kunde ske endast på en sida.
Det fordrades givetvis en avsevärd bildning och hantverksskicklighet för att kunna
utföra helgonbilderna. Utom handlag att sköta de behövliga verktygen fordrades
kunnighet i teckning och kännedom om språket. Teckningskonsten behärskades då för tiden
endast av ett fåtal, munkar och lekmän. Det var därför ej ovanligt, att formskäraren lät
en konstnär utföra teckningen, vilken han sedan överförde till trästocken. Först
trä-snittskonstnärerna i slutet av 1400-talet, såsom Günther Zainer, Albrecht Dürer,
Ratdolt m. fl., kunde själva överföra och skära självständiga konstverk i trä.
Genom sammanklistring av flera blad med de otryckta baksidorna emot varandra
erhöll man böcker av flera blad, s. k. blockböcker. Ett av de mest betydelsefulla alstren
av denna art av bokframställning äga vi i den s. k. Biblia pauperum, en bibel för det
lägre prästerskapet och de »andligen fattiga» — därav namnet.
De första upplagorna av denna Biblia pauperum antagas ha utkommit omkring år
1470. Boken innehåller Kristi lidandes historia och prydes av bilder ur Nya testamentet
samt jämförande bilder ur Gamla, ställda vid sidan av varandra, varjämte förklarande
texter äro anbragta vid bilderna. Andra framstående prov på blockbokslitteraturen äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
