Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Boktryckerikonsten, av Bertil Oldenburg - Typgjutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYPGJUTNING.
585
stäver. Något system för typernas dimensioner tillämpades icke under 1400-talet, vilket
framgår av den varierande höjden hos olika typer i behåll från denna period. Det torde
till att börja med ej heller ha förelegat något behov därav; annorlunda blev det emellertid,
då typgjutningen började skiljas från boktryckningen och drivas såsom ett särskilt
yrke. Början härtill spåras redan i slutet av 1400-talet. Sedan handeln med matriser
kommit i gång gjorde sig olägenheterna med olika käglar och typhöjder starkt
kännbara. Sannolikt är, att man undan för undan började lokalt tillämpa en viss stilhöjd och
vissa bestämda käglar. Redan i konstens första dagar hade man givit de olika
stilstorlekarna namn för att kunna skilja dem åt. Därifrån var det emellertid långt till
genomförandet av ett bestämt system för käglarnas mått. Första försöket härtill skedde i
England i senare hälften av 1600-talet. Man överenskom att tillämpa den engelska
foten som normalmått; av de olika käglarna skulle ett visst antal typer gå på en fot. I
Frankrike var det länge illa ställt i detta avseende, tills slutligen stilgjutare, boktryckare
och bokhandlare enade sig om ett normalmått för kägel och höjd. I bestämmelsen av
den 28 febr. 1723, kallad Règlement de la Librairie, stadgades en systematisering av
kägeln, men som denna endast avsåg det proportionerliga storleksförhållandet mellan
de olika stilsorterna, åstadkoms därmed ingen verklig överensstämmelse. Denna
system-löshet förmådde Foubnier i Frankrike att uttänka ett system; han indelade käglarna i
bestämda och lika enheter, vilka han kallade punkter. Detta skedde år 1737.
Punktenheten jämkades senare av Franqois Ambroise Didot till överensstämmelse med den
franska foten (pied du roi). Sedan revolutionen 1789 medfört övergången till
metersystemet i Frankrike, fick boktryckaren och stilgjutaren Firmin Didot av Napoleon I i
uppdrag att gravera och gjuta en serie stilar efter millimetersystemet. Över 1 million
francs voro anslagna för ändamålet, men vid kejsarens störtande 1814 avbröts arbetet,
och man nöjde sig med att anpassa det gamla systemet efter metermåttet och beräknade
en punkt till cm och höjden till 24 mm. Didots system blev emellertid infört i de
flesta europeiska länder, men på grund av att ett tillförlitligt mätverktyg saknades,
upp-stodo undan för undan betydande differenser.
I Tyskland började systematiseringsförsöken först ett gott stycke in i det 19:e
århundradet. Det Krebs’ska stilgjuteriet i Frankfurt am Main började år 1822 tillämpa
ett system, som dock led av det felet att ej vara grundat på någon bestämd enhet. I den
mån de tyska stilgj uterierna utvidgade sitt avsättningsområde tilltogo olägenheterna
med de olika typdimensionerna. Omkring år 1870 sökte de större gjuterierna i Berlin
införa den Didotska enheten, men samverkan mellan de olika gjuterierna i landet var ej
tillräcklig för att åstadkomma gemensamt uppträdande. En del skaffade sig
mätinstrument från Paris, andra tillverkade dylika efter typer som gjutits i Frankrike, medan
andra åter begagnade typer som modell, vilka gjutits i Tyskland efter franska typer.
Den önskade enhetligheten vanns först, då de större tyska gjuterierna uppdrogo åt
stil-gjuteriägaren Hermann Berthold att undersöka, vilken av de många Didotska
enheterna som var den rätta och söka på betryggande sätt bringa denna till måttstock. Med
bistånd av direktören för observatoriet i Berlin, vilken på ämbetets vägnar bevarade det
tyska rikets normalmetermått, fastslog Berthold, att 2 660 Didotska enheter, punkter,
nöjaktigt överensstämde med en meter. I enlighet härmed förfärdigade han ett stort
antal typometrar, vilka tilldelades alla tyska stilgjuterier. Detta Didot-Berthdlds system
är numera gällande i större delen av Europa. Ett flertal tryckerier i olika länder ha
dock ännu ej kunnat helt frångå äldre system.
En ytterligare systematisering har i senare tider ägt rum, nämligen beträffande
typ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
