Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Fotografi och reproduktionsteknik, av John Hertzberg - Fotografien, dess utveckling och tillämpningar - Äldre iakttagelser rörande ljusets kemiska verkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
680
FOTOGRAFI OCH REPRODUKTIONSTEKNIK.
Albuminförfarandet gav visserligen icke ett känsligare negativmaterial än
talbotty-pien, men de därmed erhållna bilderna visade en utomordentlig detaljrikedom och
kopierade avsevärt snabbare; dock var förfarandet svårt att utföra, och äggviteskiktet var
synnerligen ömtåligt. Ehuru förfarandet i händerna på en skicklig och övad operatör
kunde ge utmärkta resultat, hann det dock aldrig få någon större praktisk tillämpning,
ty redan 1851 uppträdde ett nytt förfarande, kollodiumprocessen eller
fodsilver-kollodiumf örfarandet, som icke endast undanträngde talbottypien, utan även den
hittills så gott som allenarådande daguerreotypien fick så småningom även vika
för denna process. Vid k ollodiumf örfarandet användes ett på glas gjutet
kollodium-skikt som uppbärare och bindemedel för det ljuskänsliga ämnet.
Kollodium är en lösning av kollodiumpyroxylin eller kollodiumbomull i en
blandning av alkohol och eter. Kollodiumpyroxylinet är en produkt, som är nära besläktad
med bomullskrutet, och erhålles liksom detta genom att vanlig bomull behandlas,
»nitreras», med en blandning av salpetersyra och svavelsyra. Den därvid erhållna
produkten kallas pyroxylin eller cellulosanitrat. Under det att det egentliga
bomullskrutet är ett högnitrerat cellulosanitrat, cellulosahexanitrat, [C12H14O4(NO3)6], är
kollodiumpyroxylinet eller kollodiumbomullen ett lågnitrerat sådant och utgöres av en
blandning av cellulosatetranitrat [C12H16O6(NO3)4] och cellulosatrinitrat [C12H17O7(NO3)3].
Om en glasskiva övergjutes med kollodium kvarblir efter lösningsmedlens avdunstning
en glasklar, strukturlös hinna.
Försök att använda kollodiumskiktet för fotografiska ändamål gjordes ungefär
samtidigt av fransmannen Le Gray och engelsmannen Scott-Archer. Den sistnämnde
offentliggjorde 1851 sin metod, men han synes icke själv ha insett dess stora betydelse,
ty han försummade att skydda den genom patent.
Scott-Archer var född 1813. Han var till yrket bildhuggare och kom att syssla
med fotografi för att avbilda sina arbeten. Han avled i fattigdom 1857. Efter hans död
igångsatte hans vänner en- subskription för hans familj, som inbringade 747 pund, och
då hans änka strax därpå avled, garanterade engelska regeringen åt hans barn
en årlig pension av 50 pund »emedan deras fader var upptäckaren av en vetenskaplig
process av högt värde för nationen och av vilken han haft ingen eller ringa ekonomisk
fördel».
Kollodiumprocessens eller jodsilverkollodiumförfarandets utförande är i korthet
följande: Kollodiet tillsättes med i alkohol och eter lösliga jodsalter, vanligen
jodammo-nium och jodkadmium. Med det sålunda foderade kollodiet övergjutes en glasskiva och
sedan alkoholen och etern delvis avdunstat, nedsänkes glaset vid gul eller röd belysning
i en lösning av silvernitrat, silverbad, varvid ljuskänsligt jodsilver bildas i hinnan. Den
sålunda erhållna ljuskänsliga plåten exponeras i kameran medan den ännu är våt,
därav benämningen »våtplåt» eller »våta metoden». Genom exponeringen erhålles en
s. k. latent, d. v. s. osynlig bild, som framkallas genom övergjutning med en med
ättiksyra surgjord pyrogallollösning eller sur järnsulfat- eller kopparsulfatlösning,
varefter plåten fixeras i en lösning av natriumtiosulfat (fixernatron). Vid framkallningen
reduceras finfördelat silver ur den silvernitratlösning, som på grund av adhesion
medföljer plåten, och lagrar sig på de av ljuset påverkade ställena. Det är sålunda icke
jodsilvret i plåtens kollodiumhinna, som levererar det för bildens uppbyggande
erforderliga silvret, utan detta reduceras ur det överskott av silvernitratlösning, som medföljer
plåten. Man kallar detta fysikalisk framkallning i motsats till den exempelvis vid
bromsilvergelatinprocessen förekommande kemiska framkallningen, vid vilken det silver,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
