Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Fotografi och reproduktionsteknik, av John Hertzberg - Fotografien, dess utveckling och tillämpningar - Objektivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
718
FOTOGRAFI OCH REPRODUKTIONSTEKNIK.
Fig. 810. Goerz’ Dogmar.
tigt och gav samtidigt en rätt stor bildvinkel, emedan här även komafelet var i
betydliggrad förminskat. Aplanater förekomma under en mängd olika namn: euryskop,
lynkieo-skop, paraplanat, rektiliniar o. s. v. De bättre fabrikaten ge vid en relativ öppning av
/:7 en bildvinkel av 60—70°; med de s. k. vidvinkelaplanaterna kan man vid relativa
öppningen /:15 ernå en bildvinkel av ända till 90 å 100°.
Annu återstod ett avbildningsfel, nämligen astigmatism,
som länge trotsade alla korrigeringsförsök. Detta egendomliga
avbildningsfel uppträder vid snett infallande strålknippen,
alltså vid bildfältets kanter, och visar sig genom att
föremåls-punkterna där icke återgivas som punkter utan som små i
förhållande till bildfältets centrum radialt eller tangentialt
utdragna ytor eller linjer. Därav benämningen astigmatism
(av negationen a och stigma, punkt), som kan översättas med
punküöshet. Ett objektiv, som är behäftat med astigmatism,
kan aldrig ge en fullt kantskarp bild. Den förut omtalade
matematikern Petzval hade redan år 1843 framhållit, att det
vore omöjligt att med tillhjälp av de glassorter, som stodo
optiken till buds, kunna korrigera astigmatismen. Det var därför
ett framsteg av epokgörande betydelse, när det 1889 lyckades
de optiska glasverken Schott & Genossen i Jena, att efter Abbes
anvisningar framställa glassorter med nya optiska egenskaper,
bariumsilikatglas m. fl., ty man fick nu ett material, som möjliggjorde korrektion av
astigmatism. Redan följande år, alltså 1890, framställde den optiska firman Carl Zeiss
i Jena ett av Paul Rudolph beräknat objektiv, som var fritt från astigmatism,
d. v. s. en anastigmat (fig. 807). Med namnet anastigmat betecknar man ett objektiv,
hos vilket icke endast astigmatism utan samtidigt även bildfältböjningen är upphävd.
Fig. 811. Zeiss’ Tessar.
Fig. 812. Voigtländers Heliar.
d. v. s. ett objektiv, som ger en i ett plant bildfält liggande skarpt tecknad bild.
I en anastigmat kan, med bibehållande av stor ljusstyrka och stor bildvinkel,
korrektionen av alla de ovan anförda avbildningsfelen förenas i en för praktiken
tillfredsställande grad. En med en god anastigmat upptagen bild tillåter en avsevärd
förstoring, utan att bildkvaliteten i nämnvärd grad försämras. Av såväl anastigmater som
andra fotografiska objektiv finnes ett stort antal olika typer och varianter (fig. 808,
809, 810). Sålunda finnas specialobjektiv för porträtt, för vidvinkelupptagningar, för
reproduktioner o. s. v.
En särskild grupp utgöra de starkt osymmetriskt byggda s. k. trippelanastigmaterna.
De innehålla tre fristående linser eller linskombinationer, av vilka den mellersta är
negativ, fig. 811 och 812.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
