Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Fotografi och reproduktionsteknik, av John Hertzberg - Fotografien, dess utveckling och tillämpningar - Färgfotografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOTOGRAFI OCH REPRODUKTIONSTEKNIK.
738
framställda spektrumbilderna lämna, vad briljans och korrekthet beträffar, intet övrigt
att önska. Betydligt osäkrare visar sig förfarandet vid försök att återgiva biandfärger,
d. v. s. de färger, som föremålen omkring oss ha, ty här innehåller varje färg flera olika
våglängder; vid exponeringen uppstå därvid flera stående vågsystem i varandra och det
resulterande lamellsystemet blir därför högst komplicerat. Att emellertid även
biandfärger kunna återgivas korrekt och med utomordentlig briljans visa de vackra resultat,
som såväl Lippmann själv som flera andra experimentatorer erhållit.
Sin praktiska lösning har färgfotografien fått genom de metoder, som äro baserade
på den s. k. trefärgsprincipen.
Trefärgsmetoderna grunda sig på det faktum, att man genom blandning av tre
färger kan erhålla alla andra i naturen förekommande färgtoner. Om man genom
blandning av tre färgkomponenter kan åstadkomma alla färger, så borde man — åtminstone
teoretiskt sett — kunna upplösa alla i naturen förekommande färger i dessa tre
komponenter. En sådan upplösning, analys, av färgerna kan ske på fotografisk väg, genom
att man fotograferar det färgade föremålet tre gånger under användning av tre olika
ljusfilter, som vart och ett endast genomsläpper en av de tre färgkomponenterna, men
fullständigt absorberar de övriga. Man erhåller på detta sätt tre negativ, s. k. delbilder, i
svart och vitt, av vilka var och en motsvarar en av färgkomponenterna. Efter dessa
tre delnegativ framställas tre positiva delbilder, som var och en gives sin resp. färg.
Genom förening på ett eller annat sätt av dessa enfärgade delbilder, så att fullständig
kongruens ernås, erhålles en enda bild, som återger alla föremålets färger.
Den princip, som ligger till grund för trefärgfotografien, angavs för första gången
1861 av den engelske fysikern Clark Maxwell (* 1831, f 1879), vilken även, ehuru med
ringa framgång, försökte att experimentellt tillämpa sin princip. Ehuru Maxwells
resultat, som voro baserade på den s. k. additiva färgsyntesen (se nedan), voro mycket
ofullkomliga, visade de dock en av de vägar, som senare skulle föra till en av de vackraste
lösningarna av färgfotograferingsproblemet.
Såsom färgfotografiens egentlige grundläggare kan man betrakta fransmannen
Ducos du Hauron (* 1837, f 1920). Denne föreläde 1869 Société Frangaise de
Photo-graphie sina arbeten, varvid han gav uppslaget till så gott som samtliga de på
trefärgsprincipen baserade metoder, vilka sedermera ledde till färgfotografiens praktiska lösning.
Fig. 836.
Fig. 837.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
