Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Fotografi och reproduktionsteknik, av John Hertzberg - Fotografien, dess utveckling och tillämpningar - Färgfotografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOTOGRAFI. FÄRG FOTOGRAFI.
739
Fig. 838. Ducos du Hauron.
(* 1837, f 1920.)
Att emellertid varken Maxwell, Ducos du Hauron eller andra samtida forskare vid denna
tid kunde komma till några praktiskt tillfredsställande resultat berodde i främsta rummet
på, att man ännu saknade de tekniska hjälpmedel, som voro nödvändiga för att
tre-färgsprincipen med framgång skulle kunna omsättas i praktisk tillämpning. Det vid
nämnda tid använda negativmaterialet var nämligen ytterst ringa känsligt för andra
färger än blått och violett, och det är tydligt, att ett sådant är föga lämpligt för
upptagning av de erforderliga delbilderna. Först sedan H. W. Vogel 1873 upptäckt den
optiska sensibiliseringen (se sid. 694),
varigenom plåten kunde bibringas känslighet även
för andra spektralområden, öppnades vägen för
framgångsrika försök. Det dröjde emellertid
ännu några år, innan de största tekniska
svårigheterna voro övervunna.
Principen för trefärgsfotografien är redan i
korthet antydd, dess teori och praktiska
utförande skall i det följande något utförligare
behandlas. Det gäller att på fotografisk väg
uppdela föremålets färger i de tre
komponenter, av vilka alla andra färger genom
blandning kunna bildas, och sedan åt varje delbild
ge respektive färg och därefter förena de
enfärgade delbilderna till en enda mångfärgad bild.
Trefärgsfotografiens praktiska utförande
sönderfaller således i huvudsakligen två
processer nämligen 1: färgernas analys,
d. v. s. framställningen av de tre delbilderna
genom fotografering av föremålet tre gånger
genom olika ljusfilter och 2: färgernas
syntes, framställningen av de tre enfärgade
delbilderna och deras förening till en
mångfärgad bild.
Färgernas analys sker som sagt genom att man fotograferar det färgade föremålet
genom olika ljusfilter, s. k. selektionsfilter, ett rött (orangerött), ett grönt och ett
blåviolett, av vilka vart och ett endast genomsläpper det spektralområde, som motsvarar en
viss färgkomponent men fullständigt absorberar de övriga. Ljusfiltren utgöras av på
glas gjutna färgade gelatinfolier eller i glaskyvetter med planparallella väggar inneslutna
färgade lösningar. De förstnämnda äro numera de vanliga. På vidstående färgplansch
visar bild 2 de olika selektionsfiltrens absorption. Bild 2a återger det vita ljusets
spektrum sådant det ter sig utan filter, 2b visar det röda filtrets absorption; som synes
genomsläpper detta endast rött och orange, men alla övriga färger absorberas fullständigt. Bild
2c återger det gröna filtrets absorption, det genomsläpper spektrets gula och gröna
områden men absorberar rött, orange, blått och violett. Bild 2d visar, att det blå violetta
filtret endast genomsläpper blått och violett.
För upptagning av de tre delbilderna måste man naturligtvis använda ett
negativmaterial, som är känsligt för de spektralområden, som de resp, filtren genomsläppa.
Innan man lärt sig framställa pankromatiska plåtar, d. ä. sådana som äro känsliga för
hela det synliga spektret (jfr sid. 694), användes för varje delbild en särskilt för resp, spek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
