Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Fotografi och reproduktionsteknik, av John Hertzberg - Fotografien, dess utveckling och tillämpningar - Färgfotografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOTOGRAFI.
FÄRGFOTOGRAFI.
749
fotomekaniskt tryckförfarande (autotypi, fotolitografi, ljustryck eller fotogravyr) tryckas
på varandra med sina resp, färger. Principen för trefärgstrycket framgår av
färgplanschen vid sid. 738, och förfarandet beskrives utförligt under Reproduktionsteknik,
sid. 877.
En förenkling av färgfotografien innebära de s. k. tvåj är g smetoderna, vid vilka man i
stället för tre färgkomponenter använder endast två, nämligen en orangeröd och en
blå-grön. Då emellertid medelst två komponenter endast en begränsad färgskala kan
erhållas, kan det ej bli tal om att med dessa metoder (av vilka finnas såväl additiva som
subtraktiva) erhålla ett naturtroget återgivande av färgerna. Tvåfärgsmetoderna ha icke
desto mindre fått en viss praktisk användning, särskilt för framställning av färgade
kinematografbilder, och beskrivas närmare under Kinematografi sid. 780 och följ.
En intressant metod för framställning av pappersbilder genom kontaktkopiering
efter transparenta färgbilder är den av Worel 1899 utarbetade urblekning
smetoden. Den är baserad på vissa tjärfärgämnens egenskap att blekas av ljuset. Det
ljuskänsliga papperet är impregnerat med en lösning, som innehåller en gul, en blå och en
röd anilinfärg. Dessa tre färger bilda, i enlighet med den subtraktiva
färgblandningsprin-cipen, tillsammans svart färg; papperet har alltså en svart eller svartaktig färg. Kopieras
detta papper under ett färgat diapositiv erhålles direkt en kopia, som rätt
tillfredsställande återger originalbildens färger. Förfarandet bygger på den fotokemiska lag,
som säger, att »ett ljuskänsligt ämne endast reagerar för de strålar, som det absorberar»;
alltså förmå endast de absorberade strålarna åstadkomma en blekning, de reflekterade
däremot icke. Klarare framstår måhända urblekningsförfarandets princip, om vi erinra
oss följande: En röd yta synes röd, därför att den företrädesvis reflekterar de röda
strålarna, som finnas i det vita ljuset, med vilket den belyses; de övriga, som utgöra
komplementfärgen, absorberas. Av samma skäl synes en grön yta grön o. s. v.
Om ett skikt, som innehåller en blandning av ljuskänsliga, d. v. s. blekbara,
färgämnen, en blå, en gul och en purpurröd (jfr färgplanschen bild 3), vilka färgämnen
tillsammans utgöra de komponenter, av vilka alla färger kunna bildas, utsättes för
inverkan av färgade ljusstrålar, så inträffar följande: på ett ställe där exempelvis grönt ljus
verkar blekes komplementfärgen till grönt, som är purpurrött; däremot lämnas de två
andra komponenterna gult och blått oförändrade och dessa bilda tillsammans grönt. Det
med grönt ljus bestrålade bildstället blir alltså grönt. Inverkar i stället purpurrött ljus
blekas de två komponenter, som tillsammans bilda komplementfärgen till purpurrött,
alltså gult och blått, och bildstället blir purpurrött. Gult ljus bleker sin komplementfärg,
som är violett och bildas av de blå och röda komponenterna. Inverkar vitt ljus blekas
alla tre färgerna, ty det vita ljuset innehåller alla färger, och papperet blir alltså
färglöst.
Man har funnit, att den kemiska process, som försiggår vid tj ärfärgämnenas
blekning, är en oxidationsprocess. Genom att tillföra ett oxiderande ämne, t. ex. anetol eller
vätesuperoxid, påskyndas blekningen. Man har häri ett medel att öka ljuskänsligheten,
d. v. s. sensibilisera papperet. Genom att efter kopieringen det sensibiliserande ämnet
avlägsnas, åstadkommes en viss grad av fixering. Behandlas kopian i ett såsom betmedel
verkande ämne, t. ex. kopparvitriollösning, blir fixeringen fullständigare. Någon
fullständig ljusbeständighet kan man emellertid icke ernå. De medelst urblekningsförfarandet
framställda bilderna måste därför skyddas för långvarig eller stark belysning; att använda
dem till väggprydnader eller dylikt är därför uteslutet. Då därtill färgåtergivandet
är bristfälligt, kan urblekningsmetoden knappast tillskrivas något praktiskt värde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
