Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Fotografi och reproduktionsteknik, av John Hertzberg - Kinematografi - Kinematografiens teknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
780
FOTOGRAFI OCH REPRODUKTIONSTEKNIK.
Fig. 897. Färgfilm
upptagen medelst
kitiemakolor-metoden, b, b äro upptagna
genom blågrönt, o, o genom
orangerött färgfilter.
Ett annat sätt är att i följd omväxlande upptaga de olika delbilderna med samma
objektiv, varvid exponeringen sker omväxlande genom det orangeröda och blågröna
filtret. Den senare metoden, som för övrigt även är tillämpad vid
trefärgskinematogra-fien, kan av lätt insedda skäl endast förekomma, då föremålets rörelser äro relativt
långsamma.
För färgernas syntes kan vid tvåjärgskinematografien antingen den additiva eller den
subtraktiva principen tillämpas. Vid den förra tillämpas samma princip som vid
trefärgsprojektionen, d. v. s. de båda delbilderna projicieras
med en speciell projektionsapparat genom färgfilter av
samma färg som upptagningsfiltren, varvid biandfärgerna
uppstå på projektionsskärmen (jfr sid. 741 och 742); vid
den senare framställas två till upptagningsfiltren
komplementärt färgade bildserier, vilka förenas till en enda, som sedan
kan projicieras med en vanlig kinoprojektor (jfr sid. 747).
På den additiva tvåj är g smetoden är den av Albert Smith
och Charles Urban 1902 utarbetade kinemakolormetoden
baserad. Vid denna metod sker upptagningen med en
speciell kamera, som är försedd med en framför objektivet
anbragt roterande färgfilterskiva, som samtidigt tjänstgör
som slutare, och vari äro insatta två sektorformade
färgfilter, ett orangerött och ett blågrönt, vilka äro anordnade
så, att vid upptagningen varannan bild exponeras genom det
orangeröda, varannan genom det blågröna filtret.
Bildfrekvensen är såväl vid upptagningen som vid projektionen
32 per sekund, d. v. s. dubbelt mot det normala. Man
erhåller på detta sätt en negativ bildserie, efter vilken sedan
på vanligt sätt en positiv film framställes. På denna har vi
nu en bildserie, i vilken varannan bild motsvarar den
orangeröda, varannan den blågröna färgkomponenten (fig. 897).
Om man nu projicierar dessa bilder genom motsvarande
färgfilter alltså omväxlande genom ett orangerött och ett
blågrönt filter, vilket sker genom att en filterskiva med omväxlande orangeröda och
blågröna sektorer roterar framför projektionsobjektivet, så erhålles på grund av
addi-tiv färgsyntes en färgbild, som rätt tillfredsställande återger föremålets färger. Tack
vare den stora bildfrekvensen, 32 per sekund, blir effekten av de omväxlande
projicie-rade orangeröda och blågröna delbilderna densamma som om de projicierades samtidigt.
Kinemakolormetoden hade på sin tid rätt stor praktisk användning, särskilt i Förenta
Staterna, och har även förevisats i de flesta större europeiska städer och även i
Stockholm.
Då som sagt de båda delbilderna icke upptagas samtidigt utan i följd, kan vid
återgivande av relativt snabba rörelser föremålet hinna förflytta sig mellan exponeringarna,
vilket naturligtvis har till följd, att de rörliga bilddetaljernas konturer bli omgivna av
monokromt färgade ränder, en sak som ofta verkar i hög grad störande. För att komma
ifrån denna nackdel har man konstruerat apparater, medelst vilka såväl delbildernas
upptagning som projektion sker samtidigt, och man har på denna väg uppnått
synnerligen tillfredsställande resultat.
Vid de hittills beskrivna förfarandena erfordras särskilda projektionsapparater,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
