Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Fotografi och reproduktionsteknik, av John Hertzberg - Olika tillämpningar av fotografien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
800
FOTOGRAFI OCH REPRODUKTIONSTEKNIK.
strålar; under motsatta förhållanden blir våglängden större och
genomträngningsför-mågan mindre, strålningen blir »mjuk». För avbildning av föremål med mindre
utpräglade täthetsdifferenser, t. ex. strukturen hos de inre organens vävnader hos
människor och djur, använder man relativt mjuka strålar; gäller det däremot differentiering
av större täthetskontraster, exempelvis avbildning av benstommen, måste man
bruka röntgenrör, som ge
hårdare strålar. Genomträngligheten
sammanhänger i stort sett med
kropparnas atomära
sammansättning. De föremål, som
företrädesvis innehålla atomer av
relativt låg atomvikt, såsom
exempelvis människokroppens köttiga delar,
vilka huvudsakligen äro
sammansatta av kol, väte, syre och kväve,
äro sålunda mera transparenta för
röntgenstrålarna än benstommen,
som till stor del innehåller kalcium.
Ämnen av mycket hög atomvikt,
såsom de tunga metallerna,
genomträngas endast av de ytterst korta
röntgenstrålar, som alstras vid
mycket hög spänning.
Exponeringstiden kan avsevärt förkortas genom användning av en s. k.
förstärk-ningsskärm. Denna utgöres av ett papper eller ett celluloidblad, som är impregnerat
med ett ämne, som fluorescerar vid bestrålning med röntgenstrålar, exempelvis
barium-platinacyanur eller bariumvolframat, och som vid exponeringen ligger i god kontakt
med plåtens känsliga skikt. Vid
bestrålning med röntgenstrålar
fluorescerar skärmen med blått
ljus, som samtidigt med
röntgenstrålarna påverkar plåten,
och tack vare den därigenom
kraftigt stegrade fotokemiska
effekten kan exponeringstiden
under vanliga omständigheter
nedbringas till en bråkdel av en sekund. Genom att såsom upptagningsmaterial
använda en film, vars båda sidor äro försedda med bromsilveremulsionsskikt, och vid
exponeringen placera denna mellan två förstärkningsskärmar kan man i ännu högre
grad tillvarataga röntgenstrålarnas direkta och indirekta effekt och därigenom
ytterligare nedbringa exponeringstiden. De här reproducerade röntgenbilderna (fig. 934
och 935) äro upptagna enligt denna metod, som numera alltid användes inom den
medicinska röntgenografien.
Röntgenfotograf ien har även fått användning för materialundersökning. Den
röntgenfotografiska undersökningen ger oss kännedom om materialets inre struktur och.
homogenitet, vilket naturligtvis för tekniken är av mycket stort värde. Man kan
exempelvis påvisa eventuella blåsor i ett gjutet metallstycke, ett brott i en elektrisk kabel,
Fig. 933. Röntgenrör av modern typ.
Fig. 932. Röntgenrör av äldre typ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
