Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Fotografi och reproduktionsteknik, av John Hertzberg - Reproduktionsteknik - Manuella reproduktionsförfaranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
850
FOTOGRAFI OCH REPRODUKTIONSTEKNIK.
Fig. 1002. Aloys Senefelder (* 1771, j 1834).
ofta ett tryckeri och fick därvid en inblick i trycktekniken. Han fattade snart det
djärva beslutet att själv trycka sina verk, men då han saknade det för de vanliga
tryckmetoderna erforderliga materialet, gick han sina egna vägar.
Efter försök i olika riktningar, vilka bland annat gingo ut på att framställa
hög-trycksformar genom att först fördjupat avforma typer i lera och sedan gjuta dessa i
harts, sysslade han med radering och etsning av kopparplåtar. I stället för de dyrbara
kopparplåtarna försökte han att
använda kalkstensplattor såsom material för
tryckformarna, först för djuptryck, men
fann av en tillfällighet att stenen även
med fördel kunde brukas för högtryck.
Han utarbetade också ett
högtrycksför-farande, som en tid var i praktiskt bruk
och med tillhjälp av vilket han utförde
en del beställningar. Teckningen eller
skriften anbringades sidoomvänd på en
slätslipad sten med en fet, syrefast tusch,
varefter den etsades med syra.
För att komma ifrån den svårighet,
som låg däri, att teckningen måste
utföras sidoomvänd på stenen, gjorde han
försök att framställa ett fett bläck, med
vilket man kunde utföra teckningen eller
skriften rättvänd på papper och genom
övertryck få den omvänd på stenen.
Hans försök gingo ut på att framställa
övertrycket så, att efterarbetet på
stenen blev onödigt. Detta ernådde han
genom att överstryka ett papper med ett
skikt av gummi arabicum, och på detta utfördes sedan teckningen med ett fett bläck, som
han för ändamålet hade komponerat. Om en sådan teckning lades i kontakt med en sten
och papperet därefter fuktades, överfördes teckningen helt och hållet på stenen. Medan
han sysslade med dessa övertrycksförsök, fann han, att fuktighet, i synnerhet om denna
därtill var slemmig, såsom är fallet med gummilösning, motsatte sig överföringen.
Han gjorde nu följande försök: ett blad av en gammal tryckt bok indränktes
med gummivatten, varefter det behandlades (inrevs) med en i fet färg doppad
svamp. På de tryckta bokstäverna fastnade därvid färgen, men papperet förblev för
övrigt vitt. Senefelder lade nu detta infärgade blad i kontakt med ett rent papper
och lät båda passera pressen. Resultatet blev ett mycket gott men sidoomvänt avtryck,
som sedan i sin tur på samma sätt kunde användas för framställning av ett rättvänt
avtryck.
Han utbytte nu papperet mot en kalkstensplatta och därmed var den stora
uppfinningen, litografien, gjord. Vid sina försök med den litografiska stenen utförde han att
börja med en teckning med tvål på en torr sten, fuktade stenen med gummi vatten och
behandlade den med en med fet färg indränkt svamp. Alla av den feta tvålen berörda
ställen blevo därvid svarta, de övriga förblevo färglösa. Om nu ett papper lades på
stenen och utsattes för tryck i en press, avgavs färgen åt papperet och ett avtryck erhölls;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
