Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Kontorsteknik, av O. Sillén - Skrivhjälpmedel - Skrivverktygen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
898
KONTORSTEKNIK.
Gummistämplar. För fullständighetens skull må framhållas den stora fördel
man särskilt inom större kontor har av att med hjälp av gummistämplar trycka ofta
återkommande beteckningar, hänvisningar, klausuler etc.
Maskiner för stämpling av bokföringstext. I större
affärsföretag (t. ex. banker) måste samma bokföringstext upprepas i ett stort antal poster
förda på olika konton. Särskilda apparater hava konstruerats, med vilka man genom
en enkel manövrering av vissa inställningsorgan kan sammanställa de vanligast
förekommande texterna (t. ex. maj 15 per konto X an konto Y och event. även
beloppet) för att sedan medelst hand- och pedaltryck åstadkomma en stämpling (genom
färgband) av den uppsatta texten. Till denna kategori höra den tyska Bilanzograph
och den italienska Stämpatrice.
Adresseringsinaskiner. På större kontor måste ofta adresser utskrivas i större antal
till i det stora hela samma krets av personer eller firmor, t. ex. i samband med utsändandet
av marknadsnoteringar, kataloger, kontokuranter, påminnelser om premieinbetalning
(i försäkringsbolag) och avlöningskuvert (till arbetare), men dessutom måste vissa slag
av person-förteckningar regelbundet uppgöras, såsom avlöningslistor eller specifikationer
av utestående fordringar. Detta arbete, som understundom kan omfatta tusentals
adresser åt gången, utföres numera till övervägande del på s. k. adresseringsinaskiner.
Den första apparat av hithörande slag, som hade någon nämnvärd praktisk
betydelse, var Belknap, uppfunnen år 1878 av amerikanaren F. Drayton Belknap. Med
hjälp av perforerande typer gjordes små hål av bokstäver i långa pappersremsor, vilka
sedan kunde föras fram genom en maskin ungefär efter samma princip, som nu tillämpas
för filmens förande genom kinematografapparater. Kuverten lades under pappersremsan
i fråga, och texten framträdde, då man tryckte färg genom remsan.
År 1892 konstruerade J. S. Duncan i Chicago en maskin, med vilken man kunde
trycka namn och adresser från gummistämplar, vilka sammansattes av enstaka
gummityper. Stämplarna insattes i en kedja, som lades omkring en roterande trumma, och som
rördes framåt ett stycke, motsvarande varje ny adressplatta, allteftersom man genom
att trampa på en pedal hade åstadkommit tryckning av en adress. Sedermera ersattes
gummistämplarna med metallplattor, i vilka bokstäverna präglas med hjälp av en särskild
djuppräglingsmaskin. Denna princip har förutom på den av Duncan tillverkade
Adresso-graph-maskinen kommit till användning på följande nyare maskiner: Adrema, Adressator,
Multi-Mailer och Pollard-Alling.
Den förut nämnde Belknap intresserade sig längre fram för en maskin, nu benämnd
Bélknap-Rapid, där adresserna framställas medelst schabloner, som utskrivas på vanliga
skrivmaskiner enligt den för stencilduplikatorer (se sid. 901) tillämpade principen.
Liknande system kommer till användning på Elliott-Peder al och på Roneos
adresserings-maskin. Elliott har även en egen stansningsmaskin, med vilken något bredare springor
skäras ut än på stencilschablonerna.
En schweizisk firma (Embru-Werke A. G., Rütli) tillverkar en maskin Presto, i
vilken texten tryckes från adressrader satta med vanlig sättmaskin (Linotype,
Typo-graph o. dyl. se sid. 611).
Medan man vid skrivning för hand knappast torde kunna komma upp i mer än 500
adresser per dag, bör man med en handdriven adresseringsmaskin kunna uppnå en
hastighet av 800—1 000 adresser per timme, med en pedaldriven maskin c:a 1 500 per timme
och med en vanlig elektriskt driven c:a 2 500 per timme. Det finns emellertid numera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
