Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Kontorsteknik, av O. Sillén - Registreringshjälpmedel - Hjälpmedel för registrering av anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REGISTRERINGSHJÄLPMEDEL FÖR ANTECKNINGAR.
927
REGISTRERINGSHJÄLPMEDEL.
En nödvändig förutsättning för god ordning på ett affärskontor är, att alla de olika
slag av viktigare anteckningar som göras och alla de handlingar som inkomma till eller
utfärdas inom företaget bliva på ett tillförlitligt och lättöverskådligt sätt registrerade.
Ju större antalet affärstransaktioner och ju omfångsrikare korrespondensen är, desto
högre krav ställas på registreringen. Det inses lätt, att mycken tidsspillan och stora
indirekta förluster kunna bli följden av att minnesanteckningar eller viktigare
hand-Ungar icke utan besvärligt sökande — eller kanske icke alls — kunna framskaffas,
då de behövas.
Redan valet av registreringsprincip — alfabetisk, numerisk, kronologisk,
geografisk eller kombinationer därav — är av största vikt, men på de många intressanta
uppslag, som framkommit inom detta område, kunna vi icke ingå. Här skola endast några
av de viktigaste tekniska hjälpmedel helt kort skildras, som uppfunnits för att
underlätta registreringsarbetet. Vi komma därvid att först uppehålla oss vid några nyare
anordningar för registrering av skriftliga anteckningar (bokförings-, adress- och andra
minnesnoteringar) för att därefter övergå till hjälpmedel för registrering av handlingar
(brev, räkningar, order, rapporter, kontrakt, kataloger etc.).
Hjälpmedel eöb registrering av anteckningar.
Kortsystem och lösbladsböcker. Ännu vid detta århundrades början skedde
praktiskt taget all bokföring i bundna böcker, och även minnesnoteringar av annan art
verkställdes i större eller mindre anteckningsböcker, som voro inbundna. I vissa fall var
det en uppenbar fördel, att kontroll kunde utövas över att inga blad kommo bort, men
när det gällde systematiskt förda anteckningar, t. ex. reskontrakonton eller
kundregister, innebar det rätt stor tidsutdräkt att finna en viss sökt uppgift.
Tanken att göra anteckningar på lösa blad, som sedan ordnas systematiskt och
sammanhållas på något tillförlitligt sätt (»lappkataloger»), är icke alldeles ny. Redan i
slutet av 1700-talet torde vetenskapsmän (bland dem vår store Linné) ha använt ett
dylikt förfaringssätt. Men det var först efter det att man i Förenta staterna för omkr.
35—40 år sedan börjat begagna kort för register över böckerna i bibliotek och sedermera
även för vissa register inom affärsföretag, som kortsystemet vann insteg inom
kontors-tekniken i Europa.
I det slag av kortsystem, som till att börja med var det enda förekommande,
förvaras korten stående upprätt eller »vertikalt» i lådor eller fack, varför det också fått
namnet »vertikalt kortsystem». Man skiljer korten i sådana, på vilka de egentliga
anteckningarna göras, skrivkort, och sådana, som endast hava till uppgift att underlätta
registreringen, led(nings-)kort; de sistnämnda äro försedda med över skrivkortens kant
uppstående uddar, på vilka finnas skrivna eller tryckta rubriker efter alfabetisk eller
numerisk indelningsgrund (t. ex. Ä — Ak, Al — Az eller 3 210, 3 220, 3 330 etc.).
Genom att använda olika färgade skrivkort, små stålsignaler av olika form eller färg, s. k.
ryttare, fastsatta i kortens övre kant, eller uddar av korten, som skjuta upp på olika
ställen i överkanten, kan man inordna hela sitt material av adresser etc. efter ett fler-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
