Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Granska vi en såningsmaskin, ett vindspel, ett ur
eller en myntpress, möta oss åter samma naturlagar
och samma företeelser med på sin höjd den skilnaden,
att i ena fallet menniskans eller ett dragdjurs
muskelkraft, i det andra spänstigheten hos en fjäder
i stället för ångans gör tjenst som drifkraft och
att, om uret är ett pendelur, vår blick träffas af
en hängande kropps regelbundna svängningar, hvilka
man sett öfver allt under årtusenden, men hvilkas
rörelselag först upptäcktes af Galilei, då han,
mera forskare än andäktig åhörare, med sina tankar
följde den fram- och återgående rörelsen hos de från
hvalfvet nedhängande ljuskronorna i en kyrka.
Mikroskopet framtrollar en för oss fullkomligt ny
verld. Den minsta flintskärfva, ett kritkorn, en smula
kiselslam visar oss i tusental de sirligaste kalk- och
kiselpansar samt skelett, hvilka för millioner
år sedan tillhörde lefvande varelser, som muntert
svärmade omkring, tills döden bortryckte dem och
förruttnelsen upplöste de organiska delarna; men de
små skalen hopades på hvarandra och sammangyttrades
till småningom hårdnande stenmassor. Ljusstrålens
egenskap att afvika från sin rätliniga bana,
när han genomgår genomskinliga kroppar, såsom
glas, vatten, bergkristall och dylika, den så
kallade strålbrytningen, tusendubblar genom
förstoringsglaset skärpan hos vårt synsinne. Hon
målar den lysande regnbågen på den mörka molnväggen,
hon ger diamanten hans praktfulla färgspel, liksom
hon tjusar oss med anblicken af den på grässtrået
hängande daggdroppen. Utan henne vore fotografin
i sitt nu varande skick ej tänkbar, astronomin
skulle föga höjt sig öfver den ståndpunkt, hvarpå
hon befann sig hos de gamla egypterna, eller på sin
höjd utbredt sig i hypoteser och spekulationer,
som svårligen skulle kunnat bevisas. Ty i tuben,
liksom i mikroskopet, är strålbrytningen och den
på henne beroende konstruktionen af de linsformiga
glasen hufvudsaken, hvarpå allt hvilar. Sjelfva vårt
öga innehåller samma enkla apparat, en förstorande
lins, och intager derigenom en plats i den långa rad
af optiska instrument, hvilkas verkan beror på denna
enkla egenskap hos ljusstrålen.
På samma sätt kunna vi genom ett närmare studium af
den elektriska telegrafen finna, att en enda naturlag
omfattar alla de fenomen, vi kalla elektriska
och magnetiska, så väl den förödande blixten,
som urladdar sig från molnet, som magnetnålens
beständiga riktning, hvilken tjenar styrmannen till
ledning på öppna hafvet, det vid högre breddgrader
med underbar prakt lysande norrskenet ej mindre än
de märkvärdiga utfällningarna i galvanoplastiska
verkstäder, hvilka stilla, men rastlöst ersätta hela
skaror af bildhuggare, bronsgjutare, kopparstickare,
träsnidare och förgyllare.
Och när vi vid pianot ackompanjera en sång, framkalla
och tillämpa vi genom hamrarnas anslag mot strängarna
och röstens klang alla de företeelser och lagar,
som ligga till grund för de oändliga vexlingarna i
tonernas rike.
Verlden, sådan hon framträder för våra sinnen, skulle
kunna liknas vid ett schackspel: ett regelbundet
indeladt fält, der endast några få olika massor röra
sig, af hvilka hvar och en i sin noga bestämda gång
röjer en för sig egendomlig kraft, men der det icke
desto mindre ges oändligt många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
