Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Måttsystem - Gradmätningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för alla folk och ville med hänsyn till den
menskliga svagheten mycket af sin rätt som
förslagets upphofsman, att de erbjödo England i
förening med sig verkställa företaget.
Franska revolutionens utbrott förändrade mycket i
den ursprungliga planen, som blifvit faststäld den 23
augusti. Till kommissarier utnämde akademin Laplace,
Lagrange, Borda, Monge och Condorcet. I sitt den 19
mars 1791 inlemnade betänkande förkastade dessa den
å nyo föreslagna sekundpendeln, emedan han vore en
storhet, som berodde af en annan nödvändig storhet,
tiden, och en godtycklig, indelningen i sekunder,
samt uttalade sig för antagandet af meridianen. Man
skulle mäta en tillräckligt lång båge (från Dunkerque
till Barcelona), häraf bestämma qvadrantens längd och
taga en tiomilliondel deraf till enhet. Men då måste
decimaldelningen tillämpas så väl för qvadranten som
för normalmåttet och de derifrån härledda och alla
godtyckliga indelningar förkastas.
Från den sålunda erhållna normallängden erhölles
sedermera lätt en grund för kubik- och vigtmått, om
man dertill antoge en viss volym distilleradt vatten
af en bestämd temperatur, antingen vid fryspunkten
eller då det har sin största täthet, och vägd i
lufttomt rum.
Den föreslagna gradmätningen erbjöde den fördelen,
att båda ändpunkterna vore oföränderliga och belägna
i jemnhöjd med hafsytan. Man skulle tillika under
45 graders nordlig bredd räkna de svängningar, som
en pendel af den föreslagna enhetens längd gjorde i
lufttomt rum vid hafsytan och 0° C., för att lätt och
genom mindre tidsödande iakttagelser kunna återfinna
denna längd. För öfrigt valdes den 45:e breddgraden
icke med hänsyn till Frankrike, utan blott derför, att
pendelns medellängd här sammanfaller med qvadrantens
midt.
Detta betänkande blef den 26 mars 1791 framlagdt för
nationalförsamlingen; fyra dagar derefter antogs det,
och hos konungen anhölls, att han måtte bemyndiga
den redan förut af akademin utnämda kommissionen att
genast begynna sina arbeten.
I följd af akademins upplösning blefvo dessa
arbeten afbrutna; emellertid utnämdes genom två
församlingsbeslut, af den 18 brumaire och den 28
germinal, Berthollet, Borda, Brisson, Coulomb,
Delambre, Hauy, Lagrange, Laplace, Méchain, Monge,
Prony och Vandermonde att afsluta de påbörjade
arbetena.
Gradmätningarna. Vi ha här först att kasta en hastig
blick på gradmätningarnas historia, af hvilka en
redan förut blifvit af vigt för den vetenskapliga
verldens måttväsen.
De första försöken till bestämmande af jordens storlek
finna vi redan utförda af de gamla egypterna. Genom
Pytagoras och Aristoteles var jordens klotform
bevisad; Eratostenes från Kyrene sökte bestämma hennes
storlek, och om man också ej kan tillerkänna denne
vetenskapsman förtjensten att ha utfört en verklig
gradmätning, d. v. s. mätt längden af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
