Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det lutande planet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
linien AC och längd linien AB, så kunna vi tänka oss
den last, som skall förflyttas, i G och dess vigt
uttryckt genom linien GD. Tyngdkraften sträfvar att
draga lasten lodrätt nedåt i riktningen af linien GD,
men det lutande planet medgifver icke ett direkt
nedfallande: lasten hvilar på det samma. Derigenom
blir en del af tyngdkraften overksam i afseende på
rörelsen och yttrar sig som tryck på underlaget;
nedglidandet kan endast ske med den öfverblifna
återstoden af kraften. Denna återstod är det, som
måste öfvervinnas af den verkande kraften Q, som
skall utgå från hästarna, lokomotivet eller någon
annan motor.
Frågan blir nu, huru stort detta motstånd är. Erinra
vi oss från lagen för krafternas parallelogram den
satsen, att hvarje kraft kan tänkas som resultant af
tvenne andra krafter med samma angripningspunkt,
behöfva vi endast draga linien GD, utgörande
diagonalen i parallelogrammen DFGE, för att i
de båda sidolinierna GE och GF finna de sökta
värdena. Kraften GD kan nämligen sönderdelas i GF,
den mot planet vinkelräta tryckningen, och GE, med
hvilken lasten sträfvar att glida utför det lutande
planet. Vill man alltså förhindra detta senare,
måste man låta en med GE lika stor kraft verka i rakt
motsatt riktning. Är denna kraft större, drager hon
lasten uppför det lutande planet. Redan en blick
på vår figur visar, att dragkraften ej behöfver
vara så stor som lastens ursprungliga tyngd, och
om vi betrakta fig. 14, se vi, att med stigningens
aftagande lastens sträfvan att nedglida minskas,
medan deremot trycket mot det lutande planet ökas.
Fig. 13. Kraftens verkan på det lutande planet.
Fig. 14. Kraftens verkan på det lutande planet.
Hvilar en last på en horisontal yta, verkar hela dess
vigt såsom tryck mot underlaget, och ingenting blir
öfrigt för en rörelse åt sidan. Vi kunna sammanfatta
denna lag sålunda: den kraft, hvarmed en kropp
sträfvar att glida utför ett lutande plan, förhåller
sig till kroppens tyngd som planets höjd till dess
längd. Är alltså i fig. 13 detta förhållande dubbelt
så stort som i fig. 14, måste äfven den till lastens
förflyttning uppför planet erforderliga dragkraften
i förra fallet vara dubbelt så stor som i det senare.
Vore det behöfligt att framdraga nya bevis för
denna regel eller framlägga flera exempel på dessa
sanningar, blefve vi endast villrådiga i valet
bland de många, som erbjuda sig. Hvarje flodbädd är
ett lutande plan, utför hvilket vattnet strömmar med
en af lutningen beroende hastighet; en spelbana för
uppfordring af malm, kol eller timmer, klotrännan
vid en kägelbana, en kälkbacke o. s. v. äro ingenting
annat än lutande plan. Dessa äro dock alla orörliga,
i motsats till den på planet rörliga kroppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
