Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den kemiska vågen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En våg, som genom sina särdeles märkliga egenskaper är
bekant öfver hela den bildade verlden, är den s. k.
cottonvågen i det kungliga myntet i London. I sin
bok »Promenader genom London» berättar Schlesinger
härom: »Vi befinna oss i en lång sal med en mängd
fönster på ena sidan; midt på denna i närheten af
en fönsterfördjupning står en liten ångmaskin, så
nätt och elegant, att han kunde utgöra en passande
prydnad i en dams förmak och användas att drifva en
vattenkonst i en guldfisksbassäng. Framför fönstren
utefter salens hela längd stå flera prydligt utförda
maskiner med ställningar af mahogny och hjulverk af
messing, hvilka drifvas af den nämda ångmaskinen. Den
mellersta delen af salen upptages af ett långt
massivt bord, på hvilket hela berg af guldmynt bilda
ett intressant californiskt landskap, och några af
myntets tjenstemän arbeta med små skoflar i denna
kuperade guldmark.
»Här vägas guldmynten», säger vår ledsagare, och vi
betrakta en stund denna sinnrika process. Ju mindre
man förstår af maskineriet – och de flesta besökande
förstå ingenting deraf – desto mera sagolikt förefaller
dess arbete.
»Utom det egentliga maskineriet företer detta
underverk en öppen låda, i hvilken under en
lutningsvinkel af 30 grader inmynna två rännor
af halfcirkelformig genomskärning med en diameter
afpassad efter en engelsk sovereign. Lägges en rulle
dylika mynt i en af rännorna, glider han ned, och det
ena myntet efter det andra nedfaller i lådan. De nämda
tjenstemännen ha ingenting annat att göra än att ösa
guldmynten i rännorna; det är vid dessas slut, som
maskineriets märkvärdigaste egenskap framträder. Då
nämligen till slutet af rännan ankommer ett mynt,
som endast är tio korn lättare, än det borde vara,
framkommer en liten dittills dold messingsplatta,
som kastar det undervigtiga myntet i ett till venster
liggande fack af lådan, då deremot alla fullvigtiga
mynt falla till höger.
»Vi kunna knapt se oss mätta på den lifliga
maskinen. Messingsplattan låter ofta se sig, då
betydligt nötta guldmynt röra sig i rännan; hon
glömmer sig aldrig och utför sitt åliggande säkert
och lugnt utan minsta buller och anspråk. En af tjenstemännen är nog
välvillig att förklara för oss ändamålet med denna
afskilningsprocess. »Banken», säger han, »skiljer
de undervigtiga mynten från de fullvigtiga derför,
att han endast ger ut fullvigtiga». »Och hvad gör
man då med de andra?» »De sändas till myntet för
att ompräglas; men först taga vi oss friheten märka
dem. Önskar ni se, huru det går till?» Och han tar en
näfve af de utdömda mynten och kastar dem i en liten
låda, som hittills undgått vår uppmärksamhet och ser
ut som ett litet positiv. Han vrider på en vef eller
trycker på en fjäder, och ifrån lådans inre höres
ett klingande och rasslande, och slutligen nedfalla
mynten genom en öppning i lådans botten; men huru
sönderskurna och stympade äro de icke! Victoria,
Vilhelm och Georg ligga der formligen halshuggna. Vi
känna oss helt hemska till mods och rekommendera
oss skyndsamligen: »Good morning, sir!» »Good bye,
gentlemen!»
Namnet cottonvåg har detta märkvärdiga instrument
erhållit efter sin uppfinnare, William Cotton, en af bankens
direktörer. I myntet äro dylika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
