Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höjdmätningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
500 famnar 37 1/2 linier (1 famn eller toise = 6,5646
sv. fot, 1 par. fot = 12 par. tum = 144 par. linier =
1,0941 sv. fot).
Périer iakttog i qvicksilfvershöjdens aftagande
en regelbundenhet, som borde göra det möjligt att
beräkna det samma. »Jag hoppas», skrifver han i
sin redogörelse till Pascal, »att jag en dag skall
kunna lemna er en tabell, som anger skilnaderna
i qvicksilfvershöjden för hvar hundrade meter.»
Emellertid var det torricelliska röret för det
anförda ändamålet ännu ett ofullkomligt instrument,
och då Bouguer 1743 återkom från Peru och grundade
sina höjdmätningar på de barometerobservationer, han
gjort i Anderna, kom han till den öfvertygelsen, att
hans formel blott var användbar för mycket betydliga
höjder. Man hade nämligen hittills ej tagit i
beräkning värmets inverkan på luftlagrens utvidgning,
ej heller det inflytande, som centrifugalkraften
vid olika breddgrader utöfvar på luftens tyngd,
och kunde derför ej erhålla noggranna resultat
för mindre höjder, der temperaturen är utsatt för
betydliga vexlingar. Bouguer utfann ett sätt att
beräkna värmets inflytande. Något senare anstälde Ramond
i Pyreneerna vidlyftiga undersökningar för att
beriktiga barometerformlerna, hvarpå Laplace sedan
grundade sin beräkning, enligt hvilken formeln för
höjdmätningar med barometern erhöll den gestalt, han
ännu i dag har. Dermed var den fysiska geografin i
besittning af ett nytt och vigtigt hjelpmedel. Hade
man förut ej haft någon annan utväg att mäta höjder
än mycket besvärliga, ofta alldeles outförbara
trigonometriska mätningar, för att ej nämna några
andra ofullkomliga metoder, kunde nu hvarje resande,
hvarje bergvandrare med temlig lätthet anställa några
snart gjorda undersökningar för att mäta den uppnådda
höjden. Nyttan af denna mätningsmetod låg i öppen dag
och måste ha det vigtigaste inflytande på utvecklingen
af den fysiska geografin, geologin, växtgeografin, med
ett ord kännedomen om jorden i allmänhet. Genomläser
man Humboldts arbeten, skall man förvånas öfver de
utomordentliga fördelar, jordkunskapen skördat af den
nya mätningsmetoden. Om man genomser de hypsometriska
tabeller öfver jordytan, som angifva särskilda
punkters höjd öfver hafsytan, skall man finna en
fullständighet i uppgifter, som gör det möjligt
att utföra de noggrannaste plastiska afbildningar
af det andra halfklotets bergsträckningar, om man
också aldrig med egna ögon sett dem, och de flesta
af dessa uppgifter ha erhållits med tillhjelp af
qvicksilfverspelaren.
För att kunna göra säkra beräkningar är det emellertid
nödvändigt att vid experimenten iakttaga vissa
försigtighetsmått, af hvilka vi här vilja omnämna
några.
Ett hufvudvilkor är, att rummet ofvanför qvicksilfret
verkligen blir lufttomt. Om man blott, såsom vi förut
för framställningens korthet antogo, fyller röret med
qvicksilfver och sedan omstjelper det, aflägsnas ej
luften fullständigt derur. Hon har den egenskapen
att fästa sig vid kropparnas yta, sålunda äfven
vid den inre ytan af glasröret, hvarför ett tunt
luftlager lägger sig emellan glaset och metallen,
då denna hälles i röret. Då qvicksilfret sjunker,
utbreder sig denna luft i det så kallade torricelliska
tomrummet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
