Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barometerobservationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullkomlig hvila; men detta har man i naturen sällan
eller aldrig tillfälle att observera. Barometerhöjden
röner nämligen inflytande af en mängd tillfälliga
orsaker, som på åtskilliga sätt påverka
qvicksilfret. Temperaturens fuktighetshalt, vindens
riktning och styrka, solens och månens attraktion
äro hvar för sig faktorer, som hafva ett ganska
märkbart inflytande på ett så känsligt instrument
som barometern. Och dessa krafter äro aldrig i
hvila. Om någon eller några af dem för en kort tid äro
mindre verksamma, kunna de andras verksamhet vara så
mycket starkare. Häraf förorsakas barometerståndets
variationer, hvarpå barometerns användning som medel
att förutsäga väderleken beror. På grund af talrika
och under en lång tid fortsatta observationer har
man uppgjort en skala, som dock är mycket sväfvande
och otillförlitlig och ej anger barometerhöjden
i tum och linier, utan är graderad på helt annat
sätt. Skalan är nämligen indelad i flera fält, som
vanligen betecknas med: »vackert», »beständigt»,
»ostadigt», »mycket tort», »regn och blåst», »mycket
regn», »storm»; stundom har hon till och med en
afdelning för »jordbäfning». Med dylika skalor äro
vanligen de i handeln förekommande barometrarna
försedda. Den del af skalan, som motsvarar en orts
medelbarometerstånd, betecknas med den sväfvande
benämningen »ostadigt».
Berodde väderleken endast på lufttrycket, skulle
tydligen barometern vara en ofelbar väderleksprofet;
men värme och fuktighet äro två faktorer, som ega ett
stort inflytande på väderleksförändringarna, medan
de dock på barometern ej utöfva inflytande annat
än i den mån, de inverka på lufttrycket. Vi skola
längre fram vidröra sättet för vindarnas uppkomst,
huru de uppstigande luftströmmarnas blandning med
de öfre luftlagren förorsakar regn, snö och hagel
och ger upphof åt blåst och storm. En luftström,
som rör sig uppifrån nedåt, åstadkommer tydligen
en tillökning i lufttrycket på den under liggande
jordytan, liksom en uppåt gående luftström förorsakar
en minskning i trycket. Den förra bidrager således
att öka, den senare att minska barometerståndet. Än
är den ena luftströmmen förherskande, än den andra,
och stundom kan den enas verkan upphäfva den andras,
hvaraf inses, att ganska olika orsaker kunna framkalla
samma barometerstånd.
I denna oregelbundenhet har man dock medelst flitiga
forskningar lyckats upptäcka en viss lag. Man har
gjort barometerobservationer för hvarje dag, till
och med för hvarje timme, och en sammanställning af
dessa observationer visar ett regelbundet återkommande
största och minsta barometerstånd, ett maximum och ett
minimum af lufttrycket. Om man grafiskt betecknar de
för hvarje timme observerade barometerhöjderna bredvid
hvarandra eller, såsom det verkligen nu mera sker,
låter barometerns öfre qvicksilfversyta fotograferas
på ett derför särskildt prepareradt papper, som helt
sakta rör sig bakom barometerröret, erhåller man
bilden af en vågrörelse, hvilken tydligen ger till
känna vågrörelsen i det stora lufthafvet. Härför är
det dock ej tillräckligt att fortsätta observationerna
under några dagar eller veckor; först efter en lång
följd deraf blir det möjligt att uppvisa tillvaron
af dessa periodiska variationer. På föranstaltande
af Humboldt upprättades ett hela jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
