Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barometerobservationer - Flygmaskinerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
önskningar och omöjligheten att få dem uppfylda,
lemnade äfven föga insteg åt denna längtan att
täfla med sparfven och höken. Exemplet af Ikaros,
som skaffat sig ett par vingar och med vax fäst dem
vid sina skuldror för att flyga upp till solen, men,
då han redan kommit henne temligen nära, ömkligen
lemnades i sticket af sin bristfälliga mekanism,
afhöll dem från dylika försök. Kanske funno de också
de vanliga befordringsmedlen fullkomligt tillräckliga
för sina behof.
De egentliga försöken inom luftseglingen tillhöra den
nyare tiden, och det är framför allt fransmännen,
som med ifver slagit sig på utbildningen af detta
storartade lekverk, ty något annat var det i början icke.
Fig. 108. Laurents luftfartyg, efter en teckning från år 1709.
Flygmaskinerna. De första bemödanden, som gjordes att
härma fåglarnas flygt, sökte äfven använda deras medel
och uppfinna inrättningar, som skulle fullkomligt
motsvara deras flygapparat. Liksom skeppsbyggare
ansett fiskkroppen som den bästa modellen för ett
fartyg, bygde man äfven efter fågelkroppens inrättning
maskiner, hvilka man, troligen för att göra likheten
så fullständig som möjligt, utrustade med verkliga
fjädrar. Detta synes rätt tydligt af det luftskepp
(fig. 108), som Laurent i början af förlidet sekel
föreslog. Andra, som utgingo från den åsigten, att
menniskan till sin organisation är mera befryndad
med läderlappen än med örnen, använde i stället för
vingfjädrar hinnor af tunna, fasta substanser. Men
allesammans strandade på den nedslående erfarenheten,
att den menskliga muskelkraften ej är tillräcklig att
lyfta den egna kroppen upp i luften och der hålla
honom qvar, i synnerhet som luften är ett så tunt
element, att hon mot apparatens rörelser endast gör
ett obetydligt motstånd. Lyckades det honom också att för
ett ögonblick höja sig upp, skulle det dock fordras
en oerhörd hastighet i rörelser, för att kroppen ej
skulle falla. Hvilken kraft i armar eller ben måste
ej utvecklas för hvar gång de långa vingarna måste
höjas! Vore problemet möjligt att lösa, torde den
utväg, som fig. 21 antyder, vara den enda, som lemnar
någon utsigt att nå målet.
Fig. 109. Den flygande Besnier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
