Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den atmosferiska jernvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sätta honom i verket. Samfärdselsförhållandena hade
ännu ej fått denna utsträckning, som gör, att inga
offer anses för stora för pröfvandet äfven af de
äfventyrligaste förslag. Att vilja eftersträfva
större hastighet i fortkomst, än dragdjuren mäkta
åstadkomma, ansågs den tiden för narraktigt, ja,
förmätet.
Först för vid pass femtio år sedan upptogs saken på
nytt och med allvar af en viss Medhurst. Han lemnade
en redogörelse för planen med titeln: »En ny metod
att medelst luften befordra bref och varor». Ja, han
hade till och med utarbetat en detaljerad plan till en
atmosferisk jernväg för befordrande af passagerare;
dock för sådana ideer var tiden ännu ej mogen. Men
sedan farhågorna för jernvägen och hans förmenta
olyckliga följder genom den hastiga uppblomstring,
som det nya samfärdselsmedlet framkallade, lagt sig,
efterträddes den förra klenmodigheten af en lika
gränslös jernvägsentusiasm, som i synnerhet grasserade
på tretio- och fyrtiotalen. Nu syntes ingenting mera
outförbart. Om någon velat draga en jernväg uppför
Montblanc, skulle han funnit personer villiga att
teckna sig för aktier.
Nu var äfven rätta tiden kommen att sätta förslaget
om en atmosferisk jernbana i verket. Medhurst hade
i allt hufvudsakligt funnit de närmaste medlen för
en sådan plans utförande. En vagn skulle fästas vid
en vertikal stång, i hvars andra ända var anbragt
en kolf, som rörde sig lufttätt i ett horisontalt
liggande rör. Rörets längdspricka, der stången gick
igenom dess vägg, var försedd med en spärrinrättning,
hvars uttänkande vållade teknikerna mycket hufvudbry,
emedan hon ej finge lägga några stora hinder i vägen
för stångens vandring, men likväl skulle fullständigt
afspärra rörets inre från den yttre luften. Alla
inom denna uppfinning gjorda framsteg röra sig nästan
uteslutande omkring denna spärrinrättning. De öfriga
beståndsdelarna deremot voro både till princip och
utförande enkla och förblefvo temligen oförändrade.
I de första förslagen hade man ännu utgått från
användningen af komprimerad luft och derför ansett
mycket stora rör nödvändiga; inuti dessa rör skulle
godsvagnar medelst kolfven befordras på en der varande
jernväg, medan passagerarna i anseende till det starka
lufttrycket inuti röret skulle färdas i vagnar,
som rörde sig i fria luften. Denna plan omkastades
nu af Vallance. Han ville till fortskaffande af
kolfven och den dervid fästa lasten endast begagna
den atmosferiska luftens tryck och för detta ändamål
medelst utpumpning framför kolfven åstadkomma ett rum
med förtunnad luft. Kolfven skulle framsugas som
vattnet i ett halmstrå. Försök anstäldes i Brighton,
och det var fråga om att verkligen bygga en jernväg af
detta slag. Vagnarna skulle röra sig i en tunnel af
gjutsten eller bränd lera, men folk skrattade, såsom
det i berättelsen heter, åt det osannolika deruti,
att en äkta britt någonsin skulle samtycka att låta
skjuta sig som en kula genom en väderbössa.
Efter Vallance kom en amerikan vid namn Pinkus med
ett pneumatic railway patent. Det föreslagna röret
hade 3,37 fot i diameter och var upptill försedt med
en omkring halfannan tum bred springa, hvarigenom,
alldeles som efter Medhursts ide, den vid kolfven
fästa vertikala jernstången rörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
