Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turbiner - Vattenuppfordringsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är bygd vid ett fall af 367 fot, går med en hastighet
af 2 300 hvarf i sekunden, har en fots diameter och
arbetar med 32 hästars kraft.
Fourneyrons turbin har sedermera undergått flera
förändringar, af hvilka den väsentligaste var den,
som har ledskensapparaten anbragt öfver, i stället för
inuti turbinhjulet, eller den s. k. Jonvals turbin.
Fördelen af denna konstruktion är, att turbinen kan
ställas huru högt som helst öfver undervattensytan,
så vida denna höjd ej öfverstiger höjden af den
vattenpelare, som håller jemvigt med atmosfertrycket,
eller 34 fot. Denna turbin konstruerades först 1837 af
mekanikern Henschel i Kassel och uppsattes 1841 vid
ett stensliperi i Holzminden (Braunschweig), der han
besågs af Köchlin och Jonval, hvilka sedermera togo
patent derpå, i Frankrike, och har turbinen derefter
erhållit namnet Jonvals turbin.
Utom de nu nämda finnes en stor mängd andra
turbinkonstruktioner, hvaraf dock de flesta kunna
betraktas som variationer af Fourneyrons och Jonvals.
Turbinernas företräden framför vattenhjulen äro,
att de arbeta med en större hastighet, erfordra ett
mindre utrymme, äro mindre känsliga för en förändring
i vattenståndet, så att de utan olägenhet kunna arbeta
flera fot under vattenytan, samt slutligen att de
lättare än vattenhjulen kunna konstrueras för ett
stort kraftbelopp.
Vattenuppfordringsverk. Vi öfvergå nu till sådana
apparater, hvilka ej, i likhet med vattenhjulen,
sättas i rörelse genom vattnets drifkraft, utan
medelst någon annan kraft uppbringa vatten till
en högre belägen punkt. Dylika maskiner finnas
från allra äldsta tider. Ännu i dag se vi den
uråldriga brunnvågen eller det enkla vindspelet för
vattenuppfordring ur brunnar samt en mängd andra
enkla maskiner, endast användbara för uppfordring
till mindre höjder. Dit höra t. ex. uppfordringshjulen,
hvilka för tusentals år tillbaka, liksom
ännu vid Nilen, begagnades vid Indiens floder
och annorstädes för de närgränsande fältens
bevattning. Uppfordringshjulen användas äfven för
sanka markers uttorkande, i synnerhet i de holländska
och tyska marskländerna, der de mestadels drifvas af
väderqvarnar. Dessa hjul äro vanligen ej försedda med
celler, utan med skoflar, såsom underfallshjulen; i
likhet med dessa är äfven deras periferi till en del
omgifven af en skulbro. I motsats till hvad som eger
rum vid de egentliga vattenhjulen, är vattnet här ett
passivt element; en främmande kraft, nämligen vindens,
sätter hjulet i rörelse, så att skoflarna uppfånga
vattnet, sopa det uppför skulbron och kasta det i en
der ofvanför liggande ränna. Från den högsta höjd,
som på detta sätt kan uppnås och hvilken alltid
inträffar något under hjulets axel, bortflyter
vattnet sedan i sin anvisade bana. Men äfven dessa
konstlösa apparater erhöllo redan i äldre tider en
mera fulländad utveckling uti tympanum, en trumma,
som i sin yttre periferi upphemtar vattnet och sedan
vid sin rotation genom böjda kanaler, som äro anbragta
inuti henne, fortskaffar det till den ihåliga axeln,
hvarifrån det utströmmar i en understäld ränna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
