Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brandsprutan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan genom ett annat rör blåser in luft i flaskan,
hvarigenom den luft, som förut fans ofvanför vattnet,
sammantryckes, uppskjuter genom det första röret en
vattenstråle, hvilken småningom tilltager i hastighet
och sedan åter allt mer aftager, om man upphör med
luftens inblåsande. I kemiska laboratorier begagnar
man sig af dylika sprutflaskor för att medelst den
fina vattenstrålen tvätta fällningar och dylikt.
Fig. 188. Sprutflaskan.
Heronsbrunnen (fig. 189) är endast en användning af
sprutflaskan, afsedd att åstadkomma en oafbruten
vattenstråle. Ett böjdt rör b går lufttätt genom
propparna af två flaskor, af hvilka den öfre
innehåller vatten, hvaruti ett annat, till en fin
spets utdraget rör nedgår. Om nu vatten påhälles genom
trattröret a, sammanpressar detta den luft, som finnes
i båda flaskorna och i röret b samt utdrifver genom
röret c en vattenstråle, som stiger högre, i samma
mån vattenpelaren står högre i röret a. Liksom vid
den hydrauliska väduren, ha vi här åter ett elastiskt
medium, hvaraf man vid brandsprutans konstruktion
gör en ständig användning.
Fig. 189. Herons brunn.
Ehuru man ej med full noggranhet kan uppgifva tiden
för brandsprutornas uppfinning, vet man dock,
att redan före Kristi födelse funnos maskiner,
med hvilkas tillhjelp vatten inkastades i brinnande
hus. Ktesibios skall ha utfört en vattenpump försedd
med vindkittel, och den af Heron från Alexandria,
efter någras förmodan son till Ktesibios, uppfunna
maskinen med dubbel metallkolf tyckes i det hela haft
samma inrättning som våra nu varande brandsprutor,
ehuru under tidernas lopp mycket gått förloradt,
som sedan måst å nyo uppfinnas.
De första brandsprutor skola ha
förfärdigats i Augsburg 1518; förut begagnades endast
handsprutor. I senare hälften af 17:e århundradet
erhöll apparaten slangen af en holländare och
vindkitteln af en fransman. Den nyare tiden har ej
tillagt någonting väsentligt.
De flesta sprutor ha två pumpar, hvilka sättas i
rörelse medelst en tvåarmad häfstång, så att den ena
kolfven går ned, när den andra går upp. Pumpstöflarna
äro på kärrsprutorna anbragta antingen bakom hvarandra
i kärrans längdlinie eller bredvid hvarandra. I förra
fallet ligger häfstången längs efter kärran, i det
senare tvärs öfver henne. Den första formen, som är
fördelaktigare i trånga passager, begagnas mest i
Tyskland; den andra, som tillåter flera personer att
arbeta bredvid hvarandra, mest i England. Fig. 190
visar en genomskärning af den senare konstruktionen.
Vi se i afbildningen de båda vexelvis upp- och
nedgående kolfvarna i sina metallcylindrar P och
P’. Då kolfstängernas rörelse upp och ned ej kan
bli fullkomligt rätlinig, måste de genom ett slags
gångjern förenas med kolfvarna. Man har uttänkt många
slags inrättningar för att åstadkomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
