Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mikroskopets användning - Hvad ser man genom mikroskopet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett mikroskop kan nämligen ha en mycket betydlig
förstoringskraft och bilderna likväl bli fullkomligt
odugliga. Klarhet och tydlighet hos bilderna
äro derför jemte synfältets behöriga storlek vid
bedömande af ett instruments godhet vida väsentligare
än förstoringen. Det ges vissa preparat, t. ex. de
stoftartade fjällen på fjärilsarten hipparchia
janira, som med fördel kunna användas till objekt vid
jemförelse mellan instrument. Vid lagom förstoring
visa dessa fjäll först och främst ett stort antal
parallela längdstrimmor; under starkare glas synas
vidare dessa strimmor sammanbundna med hvarandra
genom ett nät af ytterst fina tvärlinier. Kan man
nu med ett tre till fyra hundra gånger förstorande
instrument tydligt urskilja dessa tvärlinier, är
mikroskopet godt.
Om nybörjaren ej med sitt mikroskop erhåller
goda bilder, får han derför ej genast anse
det odugligt. Felet ligger oftast hos honom
sjelf. Först och främst beror allt på anskaffande
af goda preparat. Då genomskinande ljus i alla
händelser är att föredraga framför ett infallande,
måste objekten framställas i form af mycket
fina och tunna skifvor. Detta är ingen lätt sak;
en föregående undersökning med lupen visar dock
snart, om preparatet är lyckadt eller ej. Fuktadt
med en droppe rent vatten, lägges det derefter på
objektskifvan och öfvertäckes med täckglaset, så att
inga damkorn eller delar af främmande kroppar komma
åt det. Dessa glas måste hvar gång mycket noga torkas
med en linnelapp. Kemiska reagentier, som stundom
användas vid objektens behandling, få hvarken komma
i beröring med mikroskopets metalldelar, ej heller
med linserna, emedan dessa bestå af blyhaltiga,
mycket lätt angripna glassorter.
För undersökningen är det bäst att i början endast
använda svaga förstoringar, men med större synfält,
och först, när man genom dem tagit kännedom om
föremålets hufvudpartier, tillgripa starkare glas. Vid
upplyftande af synnerligt fina och lyckade preparat
förfar man på det sätt, att man varsamt inklämmer
dem mellan två små aflånga tunna glasskifvor,
hvilkas kanter täckas med papper och hopkittas
med asfaltsfernissa eller i vinspiritus upplöst
kopalfernissa. För att bevara deras genomskinlighet
dryper man emellan de båda glasen, innan man
hopkittar dem, allt efter de preparerade kropparnas
art, en droppe vatten, vinspiritus, terpentinolja,
canadabalsam, klorkalciumlösning eller dylikt.
Hvad ser man genom mikroskopet? Att skildra, ja, ens
blott i de allmännaste drag antyda, hvilket inflytande
mikroskopet utöfvat på naturforskningen, kan här ej
vara vår afsigt. Dertill skulle fordras ett särskildt
arbete i många band. Ty de organiska vetenskapernas
historia är endast en parafras af de upptäckter,
som fästa sig vid den middelburgske glassliparens
uppfinning. Om vi derför i några slutanmärkningar
taga afsked af optikens område och, för att göra
oss rätt klart, hvilka frukter utforskandet af
ljusets underbara fenomen burit, i fågelperspektiv
betrakta det oändligt lillas nyss afslöjade verld,
skola endast de allmännaste konturerna af det rikt
odlade landskapet falla oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
