Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De naturliga magneterna - Konstgjorda magneter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De naturliga magneterna erhålla först sin fulla kraft,
sedan de kommit ur grufvan. Man kan ganska betydligt
förstärka deras verkan, d. v. s. deras dragningskraft,
om man bekläder deras båda polsidor med jernskifvor,
som skjuta ut i två tjockare, hvarandra närbelägna
ändar. Dessa båda ändar, klackar, förenas genom ett
jernstycke, ankaret, och en på detta sätt armerad
magnet förmår ofta bära mer än två hundra gånger
sin förra last. Ehuru som regel gäller, att hvarje
magnet blott har två poler, en nordpol och en sydpol,
och deremellan ett neutralt ställe, inträffa dock
understundom fall, då flera punkter med större
dragningskraft förefinnas, alltså flera poler; men
detta är emellertid sällsynt och alltid en följd af
oregelbundenheter i stenens inre bygnad.
För öfrigt sträcker sig dragningskraften
icke blott till jern, utan i ringare grad
attraheras äfven nickel och kobolt af magneten,
ja, Faraday och andra ha visat, att magnetismen
utöfvar ett omisskänligt inflytande på alla
kroppar. Detta uppenbarar sig som en på ett
eget sätt riktad repellerande kraft, som man
kallat diamagnetism. Ehuru undersökningarna
rörande detta ämne ännu ej på långt när äro
afslutade, kunna likväl alla de vidunderliga
slutsatser, som man dragit af dylika iakttagelser
på menniskokroppens diamagnetiska förhållande,
och derjemte hela spökeriet med mesmerism,
animalmagnetism, somnambulism, od, borddans,
slagruta och hvad de allt heta, betecknas som okunniga fantasters
tanklösa hugskott.
Fig. 401. Magnetens armering.
Konstgjorda magneter. De magnetiska egenskaperna
kunna med konst meddelas jern och stål. Ett
medel dertill ega vi i de elektriska strömmarna
(elektromagneter, sid. 392), och Ampère har
derifrån härledt en enkel teori för magnetismens
väsen. Enligt honom är magnetismen ingenting annat
än ett särskildt yttrings- och verkningssätt af en i
rörelse varande elektricitet. Antager man, att den
magnetiska kroppen omkretsas af parallela, slutna,
d. v. s. i sig tillbakalöpande elektriska strömmar,
kan man förklara alla magnetiska företeelser genom de
kända försöken rörande elektriska strömmars verkan på
hvarandra. Hålla vi en magnet med nordpolen riktad
emot oss, gå strömmarna nedåt på venstra sidan och
uppåt på den högra; vända vi sydpolen emot
oss, är strömmen riktad åt motsatt håll.
Fig. 402, Fig. 403. Meddelande af magnetism genom fördelning.
Ett jernstycke, som vi bringa i närheten af en stark
magnet, får magnetiska egenskaper. Detta är ett sakförhållande.
Orsaken dertill är, att genom de elektriska strömmarna i
magneten väckas dylika strömmar i det hittills omagnetiska
jernstycket. Eller, om vi utgå från den
förutsättningen, att, liksom i hvarje kropp finnes
en elektrisk blandning, hvilken blott genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
