Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordmagnetismen - Deklination, inklination och intensitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jordens hela yta sammanfaller ungefär magnetnålens
riktning, den magnetiska meridianen, med
middagslinien. Öfverensstämmelsen är emellertid ej
fullkomlig, ja, de jordmagnetiska förhållandena äro
ej en gång alltid de samma.
Bestämmandet af jordens magnetiska tillstånd
utgör derför fortfarande en af fysikens vigtigaste
uppgifter, ty vi ha här att göra med en allmänt
verksam kraft, hvars inflytande på jordens
förhållanden vi ej en gång ännu förmå fullständigt
öfverskåda. Men synnerligt framträdande fenomen,
sådana som norrskenet, gifva oss en tillräcklig vink
om den stora betydelse, man kan tillägga magnetismens
inflytande. Humboldt har i synnerhet förvärfvat sig
odödlig förtjenst om denna del af jordläran. På hans
kraftiga uppmaning har öfver hela jorden utbredts
ett nät af meteorologiska observatorier, der man
efter en gemensam plan på bestämda tider mäter och
antecknar lufttrycket, fuktighetshalten, temperaturen,
vindens riktning o. s. v., men i synnerhet vår
planets magnetiska förhållanden, så att man genom
förening af de särskilda iakttagelserna kan göra
sig en noggrann föreställning om jordens tillstånd
i allmänhet, för så vidt detta är beroende af nyss
nämda fenomen. Och liksom Humboldt riktat den allmänna
uppmärksamheten på detta vigtiga ämne och skaffat det
ett verksamt understöd, hafva andra genom utmärkta
observationsmetoder och granskning af de sålunda
erhållna resultaten på det mest glänsande sätt
riktat den ännu helt unga vetenskapen. I synnerhet
hafva Gauss och Weber
genom sina öfver allt använda
snillrika iakttagelsemetoder på det väsentligaste
bidragit att utbilda en af naturlärans vigtigaste
delar. Medelst deras uppfinningar har det blifvit
möjligt att följa den hemlighetsfulla naturkraftens
vexlingar på spåren, äfven om de föregå tusentals
mil ifrån oss.
Deklination, inklination och intensitet. Om vi likna
jorden vid en verklig magnet och kalla den pol,
som ligger i nordpolens närhet, den magnetiska
nordpolen, föreställer egentligen den punkt af
magnetnålen, som riktas åt denna pol, magnetnålens
sydpol. Man kallar honom likväl icke så, utan,
efter det motsvarande väderstrecket, nordpol. Denna
benämning är visserligen oriktig, men då hon ej har
något afseende på magnetismens inre natur och länge
varit bruklig, vilja äfven vi bibehålla henne.
Upphänga vi nu en magnetnål på det sätt, att hon
ej blott i vågrätt, utan äfven i lodrätt plan kan
fritt vrida sig kring upphängningspunkten, märka vi,
huru hon, jemte sin riktning mot nordpolen, äfven
intager en bestämd lutning mot horisonten och, så
ofta man än bringar henne ur detta läge, oupphörligt
åter intager det samma. Vi kunna således antaga,
att jordens magnetiska pol befinner sig i riktningen
af magnetnålens förlängning. Liksom man bestämmer
den horisontala magnetnålens riktning genom den
vinkel, hon gör med den astronomiska meridianen,
den s. k. deklinationen, hvilken man, allt efter
den afvikelse, som eger rum åt öster eller vester,
benämner östlig eller vestlig deklination, lika så
bestämmer man i fråga varande lutning, inklinationen,
genom nålens vinkel mot horisonten. Man begagnar dertill ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
