Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pianots bygnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anordning lemnar mera plats för besträngningen, som från
stämstocken löper nedåt till venster.
På senaste tiden har instrumentfabrikanten Blüthner
i Leipzig gifvit flygellådan en mera symmetrisk
form genom att ej låta henne utlöpa rakt på den ena
längdsidan, utan äfven kröka denna, så att medellinien
afskär två likformiga hälfter. Bassträngarna
erhålla derigenom en annan, sned riktning och gå
öfver diskantsträngarna. Med denna konstruktion
är förenad en dubbel resonansbotten, och
erfarenheten har hittills visat dessa instrument
vara i alla hänseenden utmärkta. Glassbarrows
royal-patent-equal-tension-cottage-piano-forte med
fiolartad resonansbotten är tills vidare endast att
betrakta som ett kuriosum.
Resonansbottnen är pianots själ. Det är han,
som först förlänar instrumentet sjelfva stämman,
ty en spänd sträng, som, då han anslås, ej har
några, medklingande kroppar i sin närhet, svänger
visserligen för ögat, men örat förnimmer litet
eller intet. Först då strängens svängningar medelst
stallet på resonansbottnen fortplantas och dennas
smärre delar tvingas att svänga med, uppkommer en
användbar ton. Men icke hvarje brädlapp duger till en
resonansbotten. Virkets urval och bearbetning fordra
den största noggranhet.
Fig. 445. Cristofalis hammarmekanik,
Resonans- eller klangbottnen består af en skifva af
tunna brädlappar, som rättar sig efter instrumentets
och besträngningens form. Dessa träskifvor äro ofvantill
alldeles släta, men stödjas och sammanhållas på baksidan
af ett antal fastlimmade, olika riktade trälister. Ofvantill
är endast en list af mycket fast trä så pålagd,
att han kommer att ligga i närheten af stämlisten
och är lika svängd som denna. Detta är stallet,
öfver hvilket de spända strängarna löpa så, att de
ligga fast på det samma och sålunda meddela det
en del af sin tryckning. Till klangbottnen tages
helst utsökt, hartsfritt granträ; dock äro äfven
andra träslag, såsom ceder, lärkträ, furu m. m.,
användbara. Metaller, särdeles stål- och kopparplåtar,
äfvensom spändt pergament, ha försökts, men med
mindre fördel än träbottnar, och äro derjemte vida
dyrare. Till resonansskifvorna tagas simpla träslag
med rätliniga ådror. Om dessa ådror i det färdiga
stycket löpa parallelt med strängarna eller tvärs
öfver eller på snedden, hvilket allt förekommer i
praktiken, tyckes vara utan inflytande på tonens
beskaffenhet; hufvudsaken är, om träet har smala
och stadiga ådror, hvilket på en gång betecknar
dess större tyngd och hårdhet, eller om ränderna
äro öppnare, bredare och träet derför också mera
mjukt. Den förra arten lämpar sig att läggas under
de högre strängarna, den andra kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
