Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Orgeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En af den tidens mest betydande uppfinningar är den
af Andreas Werkmeister, orgelist i Halle, gjorda
uppfinningen af den liksväfvande temperaturen,
hvarigenom först en omvexling af tonarterna blef
möjlig. Klaviaturen kunde derigenom utvidgas, ty utom
det, att de äldsta orglarna hvarken hade cis, dis
eller fis och gis och att cis till och med ännu i 16:e
århundradet saknades, bragtes efter kompletterandet
af dessa halftoner manualens omfång upp ända till
fyra oktaver, från C till c’’’. Pedalen erhöll den
stora oktaven och äfven några toner af den lilla.
Orgelbyggeriets blomstring i Tyskland inträffade
i början af 18:e århundradet och sammanföll med
den tid, då den protestantiska kyrkomusiken genom
Bach och Händel frambragte sina mest storartade
skapelser. England, förut utmärkt genom många
framstående orgelbyggare, såg sig beröfvadt deras
skönaste verk genom en förordning af år 1644,
som befalde, att alla orglar skulle nedbrytas,
en befallning, som under de puritanska rörelserna
så mycket skyndsammare åtlyddes, som man af piporna
kunde gjuta muskötkulor i massa. Orgelbyggarna tvungos
att utvandra eller tillgripa snickaryrket. I de
katolska länderna, der församlingens sång ej hade
samma framstående betydelse som i de protestantiska,
kunde, enligt sakens natur, orgeln ej erhålla en
så väldig utveckling. Derför träffa vi ännu de mest
betydande orgelverken i protestantiska kyrkor. Det
är i synnerhet ett namn från denna tid, som lyser
med stor glans i orgelbyggeriets historia: namnet
Silbermann, ett namn, som vi redan mött i pianots
historia. Det betecknar dock ej en enda personlighet;
flera, som burit det, ha åstadkommit utmärkta saker
inom instrumentmakeriet.
Andreas och Gottfried Silbermann voro söner af en
timmerman i Böhmen vid namn Michael Silbermann. Båda
lärde snickaryrket. Andreas, född 1678 i Grafenstein,
gick år 1700 ut på vandring och lärde i Hagenau
orgelbyggeriet samt bosatte sig i Strassburg som
mästare år 1703. Han hade nio söner, af hvilka
fyra uppnådde mogen ålder, blefvo orgelbyggare
liksom han och efter faderns död år 1734 öfvertogo
hans verkstad. Ända till 1751 drefvo de affärer
gemensamt. Det var den yngste af dem, Johann Heinrich
Silbermann, som derjemte äfven syselsatte sig med
pianofabrikation.
Gottfried Silbermann, Andreas’ broder, uppehöll sig
omkring år 1712 i Freiberg, men måste för åtskilliga
galna streck fly derifrån. I Strassburg, dit han
derefter begaf sig och der han utbildade sig till
orgelbyggare, stannade han ej heller länge. Efter
många vandringar fram och åter nedsatte han
sig slutligen som orgelbyggare i Frauenstein i
Sachsen, men utbytte sedermera denna boningsort
mot Freiberg. Det är han, som bygt de berömdaste
silbermannsorglarna, och likväl syselsatte han
i sin verkstad ej mer än 8-10 arbetare. Han dog
som kurfurstlig hof- och landsorgelbyggare år 1753
i Dresden. Antalet af samtliga de orglar, hvilka
Andreas Silbermann och hans söner bygde, uppgår till
74, af Gottfrieds till 30.
Den förste, som i Sverige något väsentligare sökte
lyfta orgelbygnadskonsten, var (enligt Lindberg)
H. H. Cahman, af Karl XI omkring 1680
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
