Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Värme och köld - Värmets uppmätning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
forska efter de djupare liggande orsakerna.
Termometerns uppgifter innefatta alls ingen
förklaring hvarken öfver sättet, hvarpå, eller
orsaken, hvarför de på våra sinnen inverkande
företeelserna ega rum. Vi tala visserligen om
värme, hetta och köld, men kunna ej tillägga dessa
uttryck något annat begrepp än det af en ytlig
jemförelse. Hvad som förekommer den ene hett, är för
en annan blott varmt, och öfvergången från värme och
köld existerar blott i inrättningen af det instrument,
hvarmed vi nu vilja syselsätta oss.
Termometern är, såsom hans från grekiskan härledda
namn antyder, ett instrument för att mäta värmet. Som
hans uppfinnare nämnas flera; emellertid synes det
antagandet hafva det största skäl för sig, att det var
den holländske landtmannen Cornelius Drebbel, bekant
genom flera mekaniska uppfinningar, som i senare
hälften af 1600-talet uppfann termometern. Alla
af andra för samma ändamål föreslagna apparater
äro antingen ej närmare beskrifna, eller ock äro
underrättelserna derom så sväfvande, att man ej kan
tillerkänna dem någon trovärdighet.
Engelsmannen Robert Fludd i Oxford säges hafva
uppfunnit ett dylikt instrument, och läkaren
Sanctorius skall omkring år 1600 medelst en egendomlig
apparat varit i stånd att uppmäta menniskokroppens
värme. Några påstå äfven, att Galilei omkring 1592
uppfunnit en termometer, hvars rör var fyldt med
vatten och luft samt öppet i ena ändan.
Fig. 489. Drebbels termometer.
Drebbels termometer bestod af ett glasrör A
(fig. 489), öppet i ena ändan och i den andra utblåst
till en kula. Den öppna ändan nedgick i ett kärl B,
fyldt med en färgad vätska (blå kopparlösning). Luften
i kulan aflägsnades till en del genom upphettning,
och vid vanliga värmeförhållanden uppdrefs vätskan
i röret genom det yttre lufttrycket till en viss
punkt m. Vid en högre temperatur utvidgades luften
i den öfre kulan hvarvid vätskan nedtrycktes, vid en lägre deremot
steg åter vätskepelaren. Denna apparat erhöll
åtskilliga förändringar; bland andra vidtog Becher
den att böja nedre delen uppåt och fylla honom
med qvicksilfver, hvarpå sam en figur, som på
en skala utvisade qvicksilfversytans höjd. Denna
figur sattes äfven i förbindelse med ett urverk,
hvilket hon vid sitt sjunkande uppdrog, hvarigenom
vid temperaturgradernas ständiga vexling en
oupphörlig rörelse åstadkoms (perpetuum mobile
physico-mechanicum).
Den nu mera vanligaste och troligen äfven
ändamålsenligaste formen erhöll termometern af
accademia del cimento i Firenze. Instrumentet
utgjordes då af ett rakt tillslutet rör, nedtill
utblåst till en kula och delvis fyldt med sprit,
för öfrigt lufttomt. Man har häruti hittills ej
gjort någon annan väsentlig förändring, än att man i
stället för sprit använder andra vätskor, i synnerhet
qvicksilfver. Röret upphänges lodrätt, vanligen fäst
vid en med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
