Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalorik- eller varmluftsmaskinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
cylindern i förhållande till drifkraftens storlek
erhålla utomordentliga dimensioner. Åtgången af
smörja är betydlig. För att maskinen skall arbeta
någorlunda jemnt, måste ett ganska tungt svänghjul
användas. Häfstängernas och ventilernas rörelser
förorsaka ett mycket störande buller. I följd af
alla dessa olägenheter har allmänhetens intresse för
Ericssons varmluftsmaskin betydligt svalnat; dock
användes han ännu med fördel för vissa ändamål. I
det stora maskingalleriet på verldsutställningen 1867
såg man 5 varmluftsmaskiner efter Ericssons system.
Emellertid har man ingalunda öfvergifvit iden
att använda upphettad lufts expansionsförmåga som
drifkraft, och på senare tiden ha otaliga försök
gjorts dels att förbättra varmluftsmaskinen, dels
att konstruera honom efter helt och hållet nya
principer. En fransk konstruktör, Laubereau, har
framstält en maskin, som oupphörligt använder samma
luftmassa, hvilken i en sluten cylinder omvexlande
upphettas, utvidgas, afkyles och sammantryckes. Samma
princip har tillämpats i Lehmanns varmluftsmaskin,
till hvilken vi strax återkomma. En amerikan,
Roper, har konstruerat en öppen varmluftsmaskin med
sluten eldstad. En luftpump suger utifrån kall luft
och inpressar henne genom eldstaden under kolfven
i arbetscylindern. Denna upptager således både den
upphettade luften och förbränningsgaserna, hvilka
gemensamt verka på kolfven först med fulltryck
och sedan med expansion. En annan konstruktör,
Shaw, har återupptagit Ericssons ide att använda
regenerator, hvilken han konstruerar under formen af
ett system vertikala rör, genom hvilka den bortgående
och den tillströmmande luften vexelvis passera; en
mängd andra konstruktioner, mer eller mindre sinnrika,
lemna vi å sido.
Med undantag af Ericssons, Laubereaus och Lehmanns
ha varmluftsmaskinerna erhållit föga eller ingen
användning. Den sistnämda maskinen synes vara på
väg att uttränga sina medtäflare. Han är, liksom
Laubereaus, en sluten varmluftsmaskin med öppen
eldstad och förnyar således ej arbetsluften vid
hvarje särskildt kolfslag. I afseende på kolfvarnas
kombination påminner han mycket om Ericssons. Han
innehåller, liksom denna, två kolfvar, den ena,
arbetskolfven, och den andra, fördelningskolfven,
så kallad, emedan han genom sitt läge bestämmer,
i hvilken del af cylindern, den heta eller den
afkylda, den inneslutna luften inrymmes. Emedan denna
kolf måste röra sig med största möjliga lätthet,
uppbäres han af en lös rulle, som finnes anbragt i en
fördjupning af cylindern. Kolfvarnas rörelse är så
reglerad, att då arbetskolfven står i sitt innersta
läge, tränger fördelningskolfven den inneslutna
luftmassan till den hetaste delen af cylindern;
härigenom ökas hennes tryck, hon drifver kolfvarna
tillbaka, och då arbetskolfven nära fullbordat sitt
slag, går fördelningskolfven jemförelsevis hastigt
till den innersta delen af cylindern, hvarvid den der
varande upphettade luften undantränges till cylinderns
andra ända.
I fig. 525 är A A den långa gjutjernscylindern,
i hvilken kolfvarna röra sig. Hans främre del är
omgifven af manteln W W, mellan hvilken och cylindern
kylvattnet cirkulerar. Den bakre delen är förenad
med hettaren D D. K är arbetskolfven, som framtill
tillsluter cylindern och medelst kolfstång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
