Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalksten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mångenstädes, bland annat vid Carrara, uppkommit
genom metamorfosering af yngre sedimentära
kalkstensbildningar. Vid sjön Elflången i Örebro
län finnes ett ovanligt mäktigt och långsträckt
lager af kornig kalksten, hvaraf för öfrigt flera
eller färre lagerbildningar förekomma i nästan alla
Sveriges provinser.
Kalksintern omfattar de droppstensbildningar,
benämda stalaktiter och stalagmiter, som, ofta med
de underbaraste former, förekomma förnämligast i
kalkstensgrottor, hvaribland somliga blifvit under
tidernas lopp nästan fylda med denna yngre, ännu
mångenstädes fortgående kalkstensbildning. Strukturen
är dels grofkristallinisk, dels tradig eller stänglig,
och färgen hvit eller gul, ofta i koncentriskt randig
vexling. Den färgade kalksintern arbetas till ornament
under namn af kalk alabaster. Till ursprung med honom
beslägtad är sprudelstenen, en mycket finkornig
kalkstenssort, som afsattes ur heta källor och är
bekant för sina många olika, merendels koncentriskt
eller parallelt vexlande färger.
Till kalksintern ansluter sig äfven kalktuffen,
en ännu fortgående, tät eller jordartad samt hvit
eller gråaktig afsättning ur mycket kolsyrehaltigt
källvatten af deri upplöst kolsyrad kalk. Han utmärker
sig genom sin vanligen ringa sammanhållning och
mycket porösa, pipiga beskaffenhet, som beror deraf,
att han afsätter sig omkring stjälkar, qvistär,
blad o. d. Kalktuff finnes på åtskilliga ställen
i Sverige, såsom i Vestergötland och Jemtland, på
Omberg o. s. v., och begagnas af allmogen under
namn af bleke till hvitstrykning af spislar,
väggar och tak i deras bostäder. Hit hör äfven
italienarnas travertin, så väl den skäliga, hvilken
bildar stora klippmassor vid Tivoli nära Rom, som
den täta, en ganska fast kalksten af gulhvit eller
rödhvit färg, men hvars inre massa dock är uppfyld
af små stängelformiga håligheter, så ordnade, att
stenen i tvärbrott visar en viss strimmighet ellej
randning. Den täta travertinen förekommer bland
annat i de fornromerska vattenledningarna och brytes
allmänt som bygnadssten. Peterskyrkan och Colosseum
äro uppförda af travertin.
Tät eller vanlig kalksten omfattar de flesta
sedimentära fossilförande kalkstensarterna, hvilka
förekomma i ofta mycket utbredda lager och stundom
bilda hela berg, flera tusen fot höga. Bestående af
mikroskopiskt små kri-stalliniska korn, företer han
för blotta ögat en alldeles tät stenmassa, dock här
och hvar innehållande ådror och utsöndringar i annan
form af kornig kalksten. Färgen är vanligast hvit,
hvitgrå, gulgrå o. s. v. Dock förekomma äfven nästan
alla andra färger ända till svart. När flera färger
uppträda omvexlande med hvarandra, får den slipade
stenen ett vackert brokigt, flammigt eller ådrigt
utseende; han blir då ur teknisk synpunkt en marmor
och begagnas som sådan. Mycket ofta innehåller
den täta kalkstenen bituminösa ämnen (stinkkalk),
kol och andra qvarlefvor af ett förgånget djur- och
växtlif. Äfven inom Sveriges sedimentära bildningar
intar han en framstående plats och brytes der för
mångfaldiga ändamål.
Sötvattenskalksten är en, såsom namnet utvisar,
ur sött vatten afsatt, de tertiära formationerna
tillhörande kalkstensbildning af merendels tätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
