Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Märkvärdiga borrningsarbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ju mer ett lutande, vattenförande skikt aflägsnar sig
från jordytan, desto varmare blir det, och således, ju
djupare ned borren slår hål på ett sådant lager, desto
högre värme har man att vänta hos den uppspringande
vattenstrålen.
Det mot djupet tilltagande värmet synes äfven vara
orsaken till, att de tre sprudlarna kasta sina strålar
olika högt. Vattnet håller kolsyran upplöst på samma
sätt som fradgande vin eller seltersvattnet. Men man
har utrönt, att varmt vatten, och lika så vatten med
stor salthalt, förmår qvarhålla endast föga kolsyra,
så vida ej trycket är mycket starkt. Man vet derjemte
äfven, att ju djupare man borrar på ett och samma
vattenförande skikt, desto mera salthaltigt blir
det uppträngande vattnet, hvilket beror derpå, att
det söta, genom regn, dagg m. m. bildade dagvattnet
i allmänhet förekommer allt ymnigare, ju närmare
jordytan det befinner sig, och alltså utspäder
saltlösningen i ett vattenförande skikt allt mera,
ju närmare jordytan sista blandningen af det söta och
salta vattnet försiggår. Af förhållandet mellan värme
och tryck beror alltså i väsentlig mån den mängd
kolsyra, som vattnet i de varma källorna förmått
binda. Starkt tryck ökar kolsyrehalten, högt värme
minskar honom, och sedan beror det helt och hållet på,
om trycket eller värmet får öfvertaget.
Om ett i djupet samladt vattenforråd anträffas af
jordborren, upphör på denna punkt tryckets hämmande
inverkan, medan värmets utjagande kraft oförminskad
fortfar. Alltså utvecklas kolsyregas, hvilken med
en fräsning, liknande champanjens i halsen på en
uppslagen butelj, drifver det salta vattnet som ett
skum upp genom borrhålet.
Om vi antaga, att de underjordiska vattensamlingar,
som mata borrkäl-lorna i Nauheim, oaktadt sin olika
salthalt och värmegrad, i följd af det med djupet
växande trycket, öfver allt hålla samma mängd
kolsyra, t. ex. 2 kubikfot kolsyregas på hvarje
kubikfot vatten, skulle, när trycket upphör, ur denna
vattenmängd bortgå i Friedrich-Wilhelms-quelle mer
än 1 3/4 kubikfot gas, i stora sprudeln vid pass
1 1/2, och i den lilla endast omkring 1 kubikfot,
eller, med andra ord, 1 kubikfot vatten skulle i
Friedrich-Wilhelms-quelle ge minst 2 3/4 kubikfot
skum, men i de båda andra sprudlarna endast ungefär
2 1/2 och 2 kubikfot. Att vattnet i de senare båda
sprudlarna kan qvarhålla mer kolsyra och i den
lilla sprudeln mest, beror på deras mindre värme och
ringare salthalt.
Dessa skummassor omslutas af borrhålsrören. Der
nu genom kolsyrans frigörande vattnets volym mest
ökas, eller ett och samma mått vatten lemnar,
i volym räknadt, största mängden skum, måste
detta koka upp genom röret med den största farten,
d. v. s. springbrunnen kasta sin stråle högst. Och
tvärtom, der minsta qvantiteten gas frigöres, sker
uppträngandet genom röret med minsta hastighet;
den uppkastade strålen blir der följaktligen lägst.
Sprudlarna i Nauheim ge dagligen nära 115 000 kubikfot
salt vatten och 190 000 kubikfot kolsyregas. Vattnet
för dagligen med sig i upplöst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
