Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Malmernas uppsökande och brytning - Grufbrytningsmetoder, stollar och schakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller de naturliga sprickorna påhälda vattnet hastigt
fryser till is, eller der fyndigheten ligger inbäddad
i lera eller sand, såsom förhållandet är i vaskbergen
och andra alluvialbildningar, som innehålla guld.
Grufbrytningsmetoder, stollar och schakt. Allt efter
den olika form, hvarunder en malmfyndighet förekommer,
måste arbetet för hennes åtkommande på olika sätt
ordnas och inrättas.
Ligger fyndigheten temligen nära jordytan, såsom
fallet t. ex. är med myrmalmen, bryter man henne under
bar himmel, och arbetet kallas då dagbrytning. Man
afrymmer de lösa jordlagren, och arbetet drifves sedan
med kiining, skjutning o. s. v. på alldeles samma
sätt som vid vanliga stenbrott. Stora dagbrytningar
ega rum å de mäktiga jernmalmslagren vid Kladno i Böhmen,
i många uralska och svenska grufvor, i åtskilliga jern-
och koppargrufvor i Rheintrakten och Nassau, i
blygrufvorna på Eifel, i de rika zink- och blygrufvorna
vid Scharlei, Tarnowitz i Schlesien och Altenberg vid
Aachen. Ehuru enklast och naturligast, är dock dagbrytning
jemförelsevis, sällan användbar, emedan malmerna vanligen
ligga allt för djupt under jordytan för att så lätt kunna
åtkommas. Tvärtom måste man ofta tränga sig ganska djupt
ned, innan man når den punkt, der det egentliga
grufarbetet kan begynna.
Ar nu fyndigheten så belägen, att hon kan nås genom
en vågrät eller föga uppåt lutande gång, drifver
man en sådan gång, kallad stoll, in i berget och
fram till fyndigheten, der han sedan förgrenas genom
ortsprängningar efter behag. Ingången till en stoll
från den yttre bergsluttningen kallas af tyskarna
stollens mundloch. En stoll kan göra tjenst ej blott
som en beqväm kommunikationsled för malmens utfordring
och grufmanskapet, utan äfven för vattnets afledande
och åstadkommande af luftvexling. Genom ett s. k.
dragverk är han derför också vanligen afdelad i två
från hvarandra afstängda rum, nämligen ett undre,
kalladt vattensig, för luftvexling och vattenafledning, och
ett öfre för gruffolkets färdande och malmutfordringen.
Man skiljer mellan sök-, dag- och arf- eller grundstollar.
Med sökstoll förstås en sådan stollsprängning, hvarmed i
första rummet afses att på något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
