Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bygnader i grufvor - Markscheidern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emedan timret derigenom står längre bi. Med
igensättning menas, såsom läsaren redan känner,
de utbrutna rummens igenfyllande med ofyndigt,
losbrutet berg, hvilket binder sig samman och blir
fast som en mur. I Norge lär ock ofvanom snögränsen
brukas att låta vatten rinna ned i de rum, som behöfva
stöd, och der bilda ispelare, hvarigenom det dyra
gruftimret besparas.
Mest öfverraskande för den, som första gången besöker
ett större bergverk, äro dock de murade arbeten,
som han der mångenstädes finner. Med den djerfhet
i konstruktion och den prydlighet i utförande, som
dessa bygnader ofta förete, ingifva de näppeligen
den föreställning, att de blifvit gjorda för styrkans
skull. Murning är vida svårare i en grufva än ofvan
jord och dyrare än timring, men skyddar bättre än
denna och står bi hur länge som helst. Smala orter
muras vanligen med låghvälfdt tak, men vid murning af
stoilar och schakt är ellipsformen bäst, I de breda
schaktgaflarna och öfver schaktortsgimorna anbringas,
stödda mot tillräckligt hållfast berg, enkla, med
ankarjern förstärkta hvalfbågar, helst af granit,
hvaröfver spännas tegelhvalf till underlag för en ända
upp till vindlafven fortsättande mur af tegel eller
bruten sten. En alldeles egen art af schaktmurning
uppifrån nedåt är den, som sker medelst sänkmur och
åstadkommes sålunda, att mellan tvä koncentriska
ekringar med lagom afpassad olika diameter muras
en stencylin-der, hvilken, allt efter som han vid
schaktets afsänkande skrider nedåt, upptill påmuras
hvarf efter hvarf.
Ett ibland gruftjenstemännens vigtigaste åligganden
är att noga tillse, att alla i en grufva befintliga
rum äro genom pålitliga pelare och band eller stark
förtimring, murning och igensättning säkert skyddade
mot ras, samt att gruffolket må kunna utan fara till
lif eller lem sköta sitt arbete. Härtill är nödigt,
att vid den på någon punkt i en grufva skeende
brytningen behörigt afseende fästes vid alla öfriga
i samma grufva dels redan utförda, dels tillärnade
arbeten. Grufvorna böra alltså omsorgsfullt mätas
och medelst åtskilliga profiler kartläggas så
tydligt, att läget af hvarje punkt i grufvan må
kunna noga angifvas. Detta maktpåliggande arbete, som
mångenstädes utföres af särskilda, för det ändamålet
anstälda tjenstemän, kallas markscheideri.
Markscrieidern eller grufmätaren går under jord till
väga på ungefär samma sätt som landtmätaren under bar
himmel. Denne senare, som på en gång öfverskådar stora
vidder af den trakt, som mätes, kan dock derigenom
på ett lätt och beqvämt sätt kontrollera riktigheten
af sina mätningar, medan en liknande kontroll i de
flesta fall är omöjlig vid grufmätningen, som således
äfven af denna anledning måste allt igenom utföras
med den sorgfälligaste noggranhet. Liksom seglaren
i en stjernlös natt, följer äfven markscheidern
kompassens anvisningar. Efter dessa lägger han in på
grufkartan alla till form, längd och krökningar noga
uppmätta och bestämda nya orter, stoliar, sänkningar
och schakt och fulländar sålunda den åskådliga bilden
af det håluppfylda berget, i den mån grufarbetet
der fortskrider. I nyare tid har dock kompassen,
åtminstone för lösningen af markscheideriets högre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
