Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fara och fordra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FARA OCH FO11D11A.
125
vexlande rörelse, af hvilka den ena går uppåt, när
den andra sänker sig, och tvärtom. De äro på lämpliga
afstånd försedda med fotsteg och handgrepar. När man
skall begifva sig upp ur grufvan, förflyttar man sig
gång efter annan öfver från den ena stocklängden,
i det ögonblick hon slutat att röra sig uppåt,
till den andra, som samtidigt upphört att röra sig
nedåt för att strax derefter i sin ordning antaga
en uppåtgående rörelse. När man deremot skall
fara ned i grufvan, sker öfverstigningen i motsatt
riktning från den stocklängd, som slutat röra sig
nedåt, till den andra, som då slutat sin uppåtgående
rörelse. Till förekommande så vidt möjligt af svårare
olyckshändelser genom djupa fall, äfvensom för att
en arbetare, som far t. ex. uppåt, må kunna komma
förbi en annan, som far ned, finnas på ungefär 40 fots
afstånd från hvarandra så kallade bin eller hvilbin,
små plana plankbottnar, som vexelvis äro på ömse
sidor om farkonsten så anbragta, att den gruffa-rande
tvingas att stiga af på hvar enda en utaf dem.
Förtjensten af att i Tyskland ha infört bruket af
sådana farkonster tillhör bergmästaren D ö-rell
vid Zellerfeld, som 1833 började sätta i verket sin
nyttiga uppfinning och genast från början gaf henne
en mycket praktisk tillämpning derigenom, att han
till far-konst använde de till pumpverket hörande
stängerna.
Utfordring och uppfordring kallar man de
lösbrutna massornas fortskaffande dels i temligen
vågrät riktning genom orter, .stoilar m. m., dels
i lodrät eller donlägig riktning upp genom schakten
eller .större dagöppningar. I sin ursprungligaste form
var dock uppfordringen, såsom en blott användning
af menniskans bärkraft, af enahanda art. Vid många
tillfällen är det äfven alldeles omöjligt att
gå på annat sätt till väga. Malmen måste bäras i
korgar på ryggen, och i många grufvor, i synnerhet
i Sydamerika, förrätta menniskorna ännu detta högst
mödosamma arbete.
Der, hvarest gruf brytningen upphört att endast vara
ett planlöst roffande, utan drifves på ett förståndigt
sätt, har man, så godt man kunnat, anlitat mekaniska
hjelpmedel för att göra utfordringen snabb, billig
och pålitlig. Af det biträde, de förmå lemna, bero
väsentligen brytningens fortgång och omfång. Afkomsten
t. ex. ’ af ett stenkolsverk beror ej blott af
kolflötsens mäktighet och antalet grufbrytare,
utan äfven i högst väsentlig grad af det sätt,
hvarpå man sörjt för stenkolens utfordring genom ett
tillräckligt antal
Fig. 70. Tysk malmhimd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
