Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket billigt, det måste äfven vara lättskött,
lätt att flytta från ett ställe till ett annat;
det bör kunna sprida sitt sken i den trängsta,
mest svårtillgängliga vrå samt ej vara vid arbetet
hinderligt. I de svenska grufvorna äro torrvedsbloss
ganska vanliga, men lämpligast är utan tvifvel lampan,
som dock, för att i en grufva kunna vara till fullt
gagn, måste i flera afseenden till sin form skilja
sig från vanliga lampor. Här och hvar använder man
äfven billiga talgljus med bomullsveke, burna i en
blindlykta af jernbleck. Men i allmänhet är olja
eller fisktran ett lättsköttare och vanligtvis äfven
billigare lysämne. Lamporna göras i olika trakter
af olika form, beroende bland annat af arbetarens
klädedrägt, arbetets beskaffenhet samt till och med
bergets art. På många trakter försedd med handtag,
hålles hon vid gruffarter i handen; på somliga
ställen fäster den gruflfarande henne vid bältet,
på andra åter vid hufvudbonaden o. s. v. Framkommen till
arbetsplatsen, hänger han upp henne på passande ställe
genom att köra in jernspetsarna i någon timring eller
i sjelfva berget. Vi vilja alltså ej uppehålla oss med
beskrifning af alla de olika slagen af gruflampor. I
detta fall äro afbildningar mera upplysande än ord,
och vi hänvisa alltså till fig. 75–77.
Blott ett särskildt slag af gruflampor måste vi
något närmare beskrifva, emedan det utgör en för
stenkolsbrytningen oskattbar uppfinning, nämligen
Davys säkerhetslampa.
När torf förvandlas till brunkol och brunkol till
stenkol, afskiljas kolsyra och vatten, hvarför ock
grufluften i följd af sin stora kolsyrehalt ofta
är till inandning alldeles oduglig. Men då vidare
stenkolet börjar öfvergå till antracit och grafit,
bortgår äfven bränbar kolvätegas, som ofta höres med
ett eget hväsande eller hvinande ljud tränga sig fram
ur fina springor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
