Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gruffält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Resan från Lima till Pasco är mycket
besvärlig. Antingen till fots eller ridande på
mulåsnor eller buren af indianer, uppstiger man på
Anderna till en höjd, som motsvarar Die jungfraus
och Monte Rosas i Alperna. Den förtunnade luft, som
råder här uppe, är visserligen ej fullt så skadlig
för helsan, som man vanligen antager, men åtskilliga
här herskande sjukdomsformer synas dock bero af det
mindre atmosfertrycket och den mindre qvantitet
syre, lungorna der inandas. I synnerhet torde detta
vara fallet med den sjukdom, kallad sorocha, som
är gängse i det spanska Amerika och af indianerna
tillskrifves utdunstningar från de i Anderna
förekommande antimonförande malmgångarna. Visst är
emellertid, att vegetationen här uppe är ytterligt
torftig. Några få växter föra här ett tynande lif, och
om icke strålglansen från de snöbetäckta bergtopparna
samt de jagande molnens skuggskiftningar gåfve någon
omvexling åt taflan, skulle intrycket deraf kännas
hopplöst nedtyngande. Af de femton tusen invånarna
i staden Cerro äro de allra flesta grufarbetare och
de öfriga åtminstone af bergsbruket beroende för
sitt uppehälle.
Berömd för sina qvicksilfversgrufvor är vidare Huanca
velica, likaledes beläget i en oländig bergstrakt
12 000 fot öfver hafvet. I trakten deromkring finnas
äfven rika guld- och silfvermalmer, som brytas i
en stor mängd grufvor. Sillacasa och Lucanas samt
längre bort Huanca jaya, Saceta rosa m. fl. äro sådana
stamorter för det bergsbruk, hvarifrån öfver jorden
utgått en stor del af hennes förråd på ädel metall.
Ej mindre guld- och silfverrikt än Peru är
Bolivia. Der ligger den sedan århundraden berömda
grufvan vid Potosi, som under åren 1545-1803
gifvit silfver för nära 4 000 millioner rdr. De
otaliga malmgångarna uppsätta i lerskiffer och
föra utom silfverglans och pyrargyrit i synnerhet
gediget silfver. Fyndigheten är belägen på en
17 000 fot hög bergrygg, Cerro de Potosir der hon
helt tillfälligtvis påträffades. En fattig indian,
Hualpa, så lyder berättelsen, förföljde ett villebråd
på bergsluttningen; men djuret var honom för snabbt;
midt under förföljandet snafvade han och fattade tag
i ett ungt träd för att sålunda hålla sig qvar. I
stället för att ge stöd åt den snafvande Hualpa,
föll trädet äfven omkull med uppryckta rötter. Den
olycklige jägarens harm försvann dock snart, då han
blickade ned i gropen efter trädrötterna. Der låg
midt för hans ögon en klump gediget silfver, och
andra mindre stycken stucko fram mellan rötterna
på trädet. Glad, bar han hem sin hittade skatt,
och marken närmast omkring det lilla trädet blef
for honom, en källa till ett välstånd, hvarom han ej
kunnat drömma. Men afundens öga vakade. En af Hualpas
grannar utforskade med hycklad vänskap hans hemlighet
och fordrade sedan hälften med. Men då Hualpa ej ville
tala om, på hvad sätt han renade silfret, förrådde
hans falske vän platsen för spaniorerna, och sålunda
blefvo båda indianerna utan, då spaniorerna 1545 togo
grufvan i besittning.
Inom kort uppstod vid foten af berget en stad, som
befolkades med 10 000 spaniorer, i hvilkas tunga
tjenst 60 000 arma indianer nu måste bringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
