Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gruffält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
okunnigt folk och skötes försumligt. Oerhörda
qvicksilfvermassor bortslösas, och det oaktadt tar
man ut knapt nog hälften af det silfver, malmen
håller, Anfarter, brytning, uppfordring, allt skötes
med den största vårdslöshet. I hvad mån europeiska
arbetare kunna åter ställa sakerna till rätta, samt
om genom deras skicklighet, förstånd och uthållighet
den öfver dessa bergverk hvilande förbannelsen kan
borttagas, kommer framtiden att utvisa. Helt nära
Potosi upptäcktes år 1660 grufvan vid Laycacota,
der det gedigna silfret förekom af sådan mäktighet,
att det kunde arbetas med mejsel. Egaren af denna
grufva var så frikostig, att han gaf sina europeiska
landsmän vissa dagar lediga, då de fingo taga
silfver för egen räkning. Men denna frikostighet
hade sina svåra följder, ty snart uppstod tvist
mellan de silfversökande. Från ord kom det snart till
slag. Man tog till och med till vapen. Den ädelmodige
Salcedo, grufvans egentlige egare, gjorde sig nu
samvetsförebråelser, att han genom sin obetänksamhet
vållat denna olycka, som han ej vidare kunde stäfja,
blef grubblande och hängde sig.
I Bolivia ligga de metalliska rikedomarna ej blott
fördolda i bergens inre, utan äfven lätt åtkomliga
på jordytan. På många ställen, såsom i den dalgång,
der Tipuam, en af Amazonflodens bifloder, rinner fram,
vaskas guld. I alluvialsanden förekomma dessutom tenn,
koppar m. m.
Sedan vi omnämt Peru och Bolivia, få vi ej glömma
Chile, ett land, som endast genom sina underjordiska
skatter skulle kunna räknas till jordens rikaste
trakter, äfven om det herliga klimatet och jordens
stora fruktbarhet ej ytterligare gynnade det med
allt, som kan bidraga till ett nationalekonomiskt
välstånd. Och dock står detta land vida efter
andra länder, hvilkas hela rikedom ligger i deras
invånares arbetsskicklighet. Chile har i synnerhet
guld, silfver och koppar. Copiapo, San Antonio,
Huasco, Coquimbo och San Felipe äro bergsbrukets
hufvudorter. Koppargrufvorna fortsätta i ett och samma
bälte, parallelt med kusten, från Atacamas ödemarker
ned till Coquimbo. Inom samma område finnas äfven den
guldförande sanden, som på flera ställen vaskas, och
guldmalmer i fast klyft, hvarå grufvor blifvit anlagda
och brytas. Silfvergrufvorna ligga till största delen
längre in i landet och midt ibland bergen.
Arbetet i dessa grufvor är högst besvärligt,
emedan hvarken för farandet i grufvorna eller för
malmens uppfordring blifvit någorlunda nödtorftigt
sörjdt. Många grufvor hafva ock redan genom det
oförnuftiga sätt, hvarpå under århundraden brytningen
der fortgått, råkat i en sådan lägervall, att det nu
är för sent att tänka på någon ändring. Lefde ej i
det forna spanska Amerika en olycklig menniskoras,
van vid mödor och umbäranden af alla slag, utan
behof, men visserligen äfven utan förmåga till kraftig
ansträngning, skulle en mängd sådana förhållanden som
de, hvilka nu ega rum i här varande grufdistrikt,
ej kunna bestå. De usla infödda arbetarna, som
måste bära malmen på ryggen upp ur de med anfarter
illa försedda grufvorna, erhålla en ytterligt låg
dagspenning, som står i intet rimligt förhållande
till den aflöning, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
